Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(414 —
Så förstod hon, och med en rasande åtbörd gick hon
fram emot disken där Karl Johan stod.
Men han hejdade henne, innan hon hann att säga
något mer, och med en stämma, som icke hade hans vanliga
undfallande tonfall, sade han skarpt:
— Gå hem I mor, och leta i strumpsockarna, som
ligger bakom spiseln och i springorna. I)är har 1 alt, hyad
I behöfver till döddagar och mer till.
Mor Lena började darra i hela kroppen.
— Det är lögn, pojke, var det enda hon fick fram.
Hennes magra ansigte fick ett uttryck, som nästan
skrämde Karl Johan, ett uttryck af ångest, förvåning, ondska
och girighet, hvilket lyste ur de hvassa ögonen, gräfde få
roma djupa på hennes kinder och kom munnen att skälfva
i vanmäktig förskräckelse.
— Det går inte, sade Karl Johan lugnt. Jag låg vaken
en gång när I trodde, att jag sof, och då såg jag, hur I
stoppade något in i väggen. Och jag hörde hur det
skramlade. Det vore bättre, att 1 toge fram de smulorna, så kunde
vi sätta upp en bod tillsammans och konkurrera med
Jonsson. Då hade I gjort en god gärning på gamla da’r, och
Gud skulle vara er nådig på det sista,
Mor Lena såg bara på Karl Johan i mållös förbittring.
Hela hennes lifs hemlighet var i en annans händer, och hon
visste, att denne andre, som var hennes son, icke skulle ha
någon barmhertighet,
— Tjuf mumlade hon, darrande af vrede och skräck,
i det hon gick mot dörren. Och öppnande den, gick hon
baklänges ut och fick icke fram mer än detta ord, som hon
upprepade, medan tänderna skallrade i hennes mun.
— Tjuf!
Karl Johan höll på att gå efter henne. En svag
rodnad färgade hans kinder. Men han beherskade sig, och utan
att darra på handen, började ban skrifva in gårdagens
siffror i patronens bok.
Men mor Lena rodde direkt hem. Utan att se
hvarken till höger eller venster, rodde hon den kända vägen förbi
kobbar och grund med samma säkerhet, som en annan utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
