- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
417

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3(417 —

kanske sälja timmer på utlandet. Skutor och storbåtar skulle
han bygga, och Höglunds affärer skulle bli sådana, att de
voro kända i hela skärgården och kanske ännu längre.

Gumman på Rågholmen kunde gärna få ha sina
styffar i strumpsockorna.

En söndag klädde Karl Johan sig fin och rodde öfver
till Nämdö, där Pehr Ohlsson bodde. Han gjorde sig ett
ärende upp på gården och träffade Sophie.

Så fort han fick se henne, gick ban fram och hälsade.
Och när de hade talat en stund, sade han till henne, att
nu visste han, hvarför Sophie hade skrattat den andra
söndagen.

Nu var händelsen den, att på Sophies lättrörliga sinne,
hvilket gömde ahnogens vanliga anlag för vidskepelse, hade
det gjort ett djupt intryck, att hon, just som hon talat om
den där drömmen, skulle få se Karl Johan Höglund. Och
när han sedan ville kyssa henne, lät hon det ske nästan
motståndslöst, som om hon tyckt, att det ändå inte lönade
sig att kämpa emot. Det var förut bestämdt, tyckte hon,
och alt sedan dess hade hon haft litet hjärtklappning, för
hvar gång hon tänkte på Karl Johan.

När han nu kom och sade henne, att ban visste om
altihop, hvarför hon skrattat, drömmen och hennes
lönli-gaste tankar, då tyckte hon, att hon nästan var i hans våld.
Och medan rodnaden spred sig öfver hela hennes ansigte,
stod hon och såg på honom i ett slags tyst förundran, som
om hon velat betrakta och genomskåda den, hvilken genom
ödets outgrundliga skickelse en gång skulle bli hennes man.

— Hvem har talat om det? sade hon till sist.

Karl Johan skiattade småslugt och svarade, att det
ville ban inte säga. Men om hon ville gå med honom ner
till båten, skulle ban tala om det.

Det ville Sophie i början på inga vilkor. Men hur det
var, följde hon ändå med honom. Och när de kommo ned
till båten, skulle Karl Johan tala om det. Men det ville han
inte, förrän han hade fått kyssa henne igen. Det skulle ban
häller inte få. Men det gjorde han på eget bevåg. Och när
han hade gjort det, talade ban om, hvem det var. Sophie

Gernandts Folkbibliotek. I. 53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free