Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 426 — .
vinden. Öfver hela sjön sjöng det af lif, och fiskmåsarna
kretsade i solskenet öfver det klarglittrande vattnet.
Karl Johan kände sig nu litet annorlunda till mods, än
när han första gången skulle gå på besök till Pehr Ohlsson.
Nu tog han på sig helgdagskläderna med en viss långsam
högtidlighet, och det förekom honom, som om ban beredde
sig till sin lefnads stora dag, då det en gång skulle visa sig,
hvad Karl Johan var för en karl. Han tyckte, att hau själf
hade varit nästan kvickare än till och med patriarken, när
han skalade käpparna, ocli hade någon lurat bönder förr, så
inte var han den sämsta.
När han kom öfver till Nämdö, tog han fram
fickspegeln och gjorde toalett på bryggan, Håret jämnades, så att
det skägglösa ansigtet såg ännu slätare ut, halsduken knöts
i lediga veck, ocli när han satt på sig rocken, kräppte ban
den långsamt och ordentligt. Det gaf honom utseende af
en man, som kom i alvarsamma ärenden.
Karl Johan skrattade för sig själf, när han stod i
förstugan och knackade på Pehr Olssons dörr. »Stig in»,
ropade en röst. Och läggande ansigtet i prydliga, alvarliga
veck, steg han in i rummet.
Karl Johan var så viss på sin sak, så att han gick
ända fram till bordet och tog gubben i hand.
—- Goddag, Pehr Ohlsson, hälsade han och slog sig
sedan ned, som om ban varit hemma hos sig.
Ja, Pehr Ohlsson tog den där smala spelevinkern i hand
och lät honom sätta sig också. Hau tyckte nog att karlen
var litet fräck, men han lät honom hållas och tänkte som
så: »1 dag är det väl något annat, efter han är så säker.
Karl Johan satt och småskrattade, när ban såg på Pehr
Ohlsson. De utbytte ett par ord om årsväxten, och sedan
blef det en stunds tystnad. Pehr Ohlsson började nästan
tro, att den andre kom för att köpa något af honom. Ty
Karl Johan satt med det ena benet kastadt öfver det andra
och såg så vänlig ut, som om han velat göra 1’ehr Ohlsson
en tjänst.
— Det har varit bra väder med höbärgningen, sade
Karl Johan en gång till. Han var så upptagen af sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
