Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(445 —
i sina byxfickor i rännan på ett fem våningars bus samt
från denna höjd spotta på dem, som gingo på gatan;
detta var hans dagliga lif, Och som det synes, var det icke
, bara förtjänsten, som lockade honom. Själfva äfventyret
hade också sitt behag, så mycket mer som farorna af ofvan
angifna skäl voro honom likgiltiga,
När man kom in i början af februari — eller vid den
tid, då den ohemula hundskatten bör vara erlagd — fick
Kalle en period, då ban var särskildt sysselsatt. Ingen
polisman kunde nämligen med större ifver å ämbetets vägnar
anställa razzia bland stadens hundar, än hvad Kalle gjorde
å sina egna.
När han var ute på de expeditioner, hvilka vid denna
årstid voro hans bästa inkomstkälla, behöfde han bara med
tidningspacken under armen gå utefter en ej alltför folkrik
gata. Och när ban då mötte en hund, låtsade han, som
om han känt sig manad att smeka hunden. Ifall den
fyr-fota individen vid detta tillfälle morrade, så lät Kalle honom
passera. Men morrade han inte, så stannade Kalle, tog upp
en sten från gatan, spottade på den och kastade den framför
sig. I vanliga fall sprang hunden icke efter stenen, men
ban stannade för att inleda bekantskap. Kalle låtsade om
ingenting, klappade hunden ett par gånger på hufvudet, såg
efter, om ban hade skattemärke, samt afgjorde i en
handvändning halsbandets soliditet och sannolika värde,
upphäfde sedan några hvisslingar, som äro högst obehagliga
för människor, men som utöfva en underbar inverkan på
hundar, samt slängde därefter fram utefter trottoiren,
upprepande sitt vanliga:
»Söta, beskedliga herrn, köp en tidning! Det står om
sista mordet och bankskandalen.»
Att han så där midt på dagen högst sällan kunde få
sälja en tidning, det visste han mycket väl. Han upprepade
sin läxa endast med hänsyn till en poliskonstapel, hvilken
nyss kommit fram bakom ett gathörn, och sedan han med
en obesvärad uppsyn lyckligen passerat denna hotande fara
och i ensamheten roat sig med att räcka ut tungan bakom
lians rygg, knuffade ban till en käring, som bar på en korg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
