Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(446 —
bad henne »gå på b— e och inte på orätt trottoir», samt
hvisslade därefter ännu en gång.
Hunden kunde naturligtvis inte begripa, att den, som
nyss klappat honom och velat narra honom att springa %
efter en sten, så plötsligt tycktes vara okunnig om hans
existens. När hvisslingen kom, sprang han därför efter
Kalle samt nappade lekfullt i hans rockskört, hvarefter denne
började springa så mycket han orkade, alldeles som om han
varit rädd för hunden. Emellertid uppmuntrade ban det
lekfulla djuret genom att tilldela denne skämtsamma daskar
på nosen ocli ryck i öronen; men när de kommo till en
enslig plats, stannade Kalle plötsligt, tog upp en sockerbit, som
ban bjöd hunden, och undersökte halsbandet med kännaremin.
Därpå tog ban upp en tång ur fickan, knep ett säkert
tag om det fina hänglåset, som vanligen genast sprang
sönder, smekte under tiden hunden, för att han skulle stå stilla,
aftog halsbandet och stoppade det slutligen med en van
rörelse i rockfickan.
Hunden stod då med hängande öron och bedröflig min.
som om ban anat, att ej allt var, som det skulle vara. Men
när han åter kände sig fri, viftade ban på svansen och
syntes benägen att fortsätta leken.
Kalle, som emellertid ej tyckte om komprometterande
sällskap, gaf honom då en välriktad spark, där refbenen
slutade, och när hunden stannade på vederbörligt afstånd och
såg ut, som om han inte förstod, hvarför ban blifvit sparkad,
började Kalle kasta sten med en träffsäkerhet som kom hunden
att med det snaraste undfly människors sällskap.
Därefter återvände Kalle en annan väg, än ban
kommit, och stolt i känslan af den förvärfvade skatten utbytte
han sin vanliga läxa mot den mera direkta:
»A, hör nu herrn, köp en tidning!»
De halsband, för hvilka Kalle intresserade sig, voro
alltid försedda med skattemärken. Hans intressen gingo,
som förut nämts, alltid stick i stäf mot polisens.
Det finns snälla tidningsgossar, hvilka lämna
förtjänsten af sitt arbete till sin fattiga mor, för att hon skall få
köpa mat åt deras små syskon. Ja, det finns tidnings-Kallar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
