Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(452 —
— Om vi gå rätt fram, sade en stor, grofväxt yngling,
med sydvest och sjöstöflar, så ha vi vinden rakt på venster,
Och rätt så ifrån alarna har jag landmärke på våran brygga,
när jag ror
Därmed vadade ban ut i snön, hållande sin flicka i
hand, och de andra följde honom. Gubben ropade efter
dem men ljudet af lians röst förtogs af blåsten, hvilken strök
fram genom sundet.
Det såg ut att blifva en munter färd. Ty det finns
ingenting härligare, när man är ung och stark, än att arbeta
sig fram genom blåst och drifvor. Själfva motståndet eggar,
svårigheterna höja lifsandarne, och ynglingens krafter
mångdubblas, när en flicka stöder sig på lians hand. Kring det
ungdomliga sällskapet hven nordanvinden, och mörkret och
snöyran dolde det ena paret för det andra. Skratt och rop
ljödo genom stormens buller, och när det blef tyst, växlades i
mörkret mången hemlig kyss, medan de djärfva paren
sträfvade fram genom blåst och drifvor. Endast den ensamme
sjuttonåringen önskade ännu sig en Hicka, där ban sist i
tåget kafvade fram i de äldres spår.
Svettiga och andtrutna, stannade de gående omsider
för att pusta ut.
- An kunna vi inte se land, sade en undersätsig
yngling, hvars ögon knappast syntes under en yllemössa, som
neddragen täckte hela ansigtet.
Han aftog en vante och höll upp handen i blåsten.
— Där är land, sade han och pekade.
De andra nickade, och tåget satte sig åter i rörelse.
Men om en stund sade en af flickorna:
— Det är märkvärdigt, att vi inte komma i land!
Ingen svarade. Det var, som om dessa ord inneburit
en hemlig känsla af skräck, hvilken alla delat, men ingen
velat uttala.
Den långe med sydvesten aftog sin yllevante, höll upp
bauden och pekade.
— Där är land, sade äfven ban. Vi gå rätt.
Ocli tåget fortsatte sin färd genom snöyra och mörker.
Men de unga gingo ej längre så raskt som förut. Männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
