Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(455 —
Då ljöd i tystnaden den ensamme sjuttonåringens röst,
och alla tystnade. Ty de hörde att gossen bad:
— Fader vår, som är i himmelen!
Långsamt och entonigt läste han den gamla bönen, vid
hvars ord generationers smärta söfts till ro. Han satt med
mössan i band midt i blåsten, och han kände ej, huru
drifvorna hopade sig öfver hans hufvud och lade sig som ett
kyligt, allt utjemnande täcke öfver dessa unga, som aldrig
skulle finna det land, mot hvilket de gått.
När morgonen kom, fann man dem alla öfversnöade
ocli döda. De lågo nära en mil ut till liafs. Ty de hade
gått efter blåsten, men medan de sökte efter land, slog den
förrädiska vinden om ocli förde dem steg för steg allt längre
bort från räddningen ocli hemmet.
SLUT PÅ FÖRSTA DELEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
