Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Usch, livad du är led, .Jan, sade hon. Han lutade
sig nu intill henne, och hon kände hans läppar på sin kind.
Då slet hon sig lös igen och stannade ett stycke ifrån
honom. Bröstet flämtade, och ögonen glänste.
— Du är den elakaste, jag vet, sade hon.
— Ja, men jag kysste dig ändå, jag, sade han.
—• A, sade hon muntert och strök med handen öfver
den Häck, där hans läppar rört vid henne. Det tog bara på
kindbenet.
Jonas hade emellertid lyckats att få korna i fyrsprång
framåt vägen. Till sist hade han tröttnat att jaga dem och
gick nu helt trankilt efter, i det han alt ibland satte i med
ett hojtande, som Ijomade långt bort åt skogen.
Uppe vid en backe försvann han snart på andra sidan
grindstolparna, så att Jan Nils och Karin, som i sakta mak
följt efter, blefvo ensamma. De gingo en lång stund
småleende sida vid sida. Alt ibland såg Jan åt sidan och mötte
hennes blick, som glänsande hvilade på honom. Det var en
lukt i luften af våt jord och friska björkknoppar, och högt
öfver deras hufvuden drillade lärkorna i solskenet. Och de
sågo sig förnöjdt omkring och inandades den ljumma
vårluften, medan Karin sakta gick framåt bredvid honom med
långsamma och vaggande steg, och långa stunder stannade
bon och såg sig omkring. Hon sjöng bela tiden:
Om alla buskar vore spickemat
Och alla häckar vore soppa,
Då skulle jag ta ett bröd i hand
Och sätta mig till att doppa.»
När hon stannade, stod äfven han stilla och såg
alvar-ligt och betänksamt ut öfver slätten, som hvilade i solljusets
varma, vårliga, entoniga färg.
Han gick henne alt närmare och närmare. Till sist
lade han armen om hennes lif och drog henne sakta till sig.
Hon lät det ske och lutade ibland ett kort ögonblick
hufvudet mot hans axel, i det hon slöt ögonen. Om en stund såg
hon upp i hans ansigte och smålog. Han böjde sig ned
och kysste henne Here gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
