- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
10

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 10 —

Den lindell liun växte öfver kyrkokam —
För allt hvad som kärt är i världen —
Det ena bladet tager det andra i famn.
Mig tyckes, det är tungt till att lefva.

Eller också sjöng hon sorgliga kärleksvisor, korta
sorgliga visor:

Din kärlek liknas vid en snö
Som föll uti April.
När den går bort jag måste dö
Och mer ej vara till.

Du tänker dig att svika mig,
Det har du i ditt sinn?
Du gör blott livad behagar dig,
Men sorgen den blir min.

Och där lärde sig Karin att sjunga många visor.

Eller också berättade gamla moster sagor, muntra och
käcka sagor om fan, som blef lurad, om fattig Per och rike
Per, och hur vår herre gick omkring på jorden och om
sankte Per och broder Lustig, men först och sist berättade
hon om prinsessan, som satt fången i bärget och grät dag
och natt, för att den stygge bärgakungen ville göra henne
till brud, och om den fattige askepilten, som alla skrattade
åt, därför att han vågat titta så högt, men som ändå drog
ut i världen och vann prinsessan och det halfva kungariket
på köpet.

Det berättade hon om, medan spinnrockarna surrade
och flickorna sutto och tänkte underliga tankar under arbetet.

Och vid jul och midsommar var det dans och lekstuga
och all slags rolighet ur hus och i hus, och då dansade de
nigaredansen och »det kommo två gubbar från skogen» och
»Simon i Sälle» och »flickan hon går i dansen» och mycket
annat, som nu mestadels är bortglömdt och förbi. Och då
dansade Karin med Jan Nils, och hon var glad från
morgon till kväll, och de hade al tid så mycket att säga
hvarandra.

När våren kom, och solen lockade fram blommor och
gröna blad i hagarna, då träffades de därute, och om som-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free