Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
ränder i. Hon kunde se den för sig, när hon ville, bara hon
slöt ögonen. Och hon tänkte på, att det gått nära tjugu år
sedan dess, och att hon nu var gammal, och hon kunde ej
skilja i tankarna det ena året från det andra. Hon kom
bara ihåg den dagen, när modern föll ned och bröt sig
förderfvad i ryggen, och så när systern och den yngste brodern
togo tjänst, och den äldste gifte sig.
Hon satt med knäppta händer och såg på moderns kropp,
som låg stel och orörlig framför henne, och hon kom att
tänka på, att hon ej hade något i huset, och att hon inte en
gång visste, hvad hon skulle svepa modern i.
Hon gick hela den följande morgonen och tänkte på
detta, till dess att hon fram på förmiddagen beslöt sig för
att gå upp till herrgården och fråga frun, om hon ej hade
något, som hon kunde gifva henne.
Karin klädde sig snygg och begaf sig på väg i den
svarta söndagsklädningen och sidensjaletten samt med en grå
ullsjal på armen. Frun kom själf ut i köket för att tala
vid henne.
Frun var ung och glad, vacker som en dag och hade
ej tänkt mycket på andra människor, hvarken fattiga eller
andra.
— Jaså, är Karins mor död nu? sade hon. Stackars
gumma, det var allt väl, hon fick sluta. Hon har ju varit sjuk
så länge..
Och den vackra fruns ögon glänste af tårar.
— Ja, det var nog väl, att Gud hade tagit henne till
sig, sade Karin. Och så kom hon fram med sin begäran
om svepningen.
Den unga frun funderade litet och gick upp till sig en
stund och sökte i sina gömmor. Hon kunde ej få tag i
något annat än en gammal hvit tarlatdnsklädning. Och den
tog hon med sig och gaf den åt Karit. Hon menade
ingenting ondt därmed, men hon kunde ej undertrycka ett litet
leende, när hon kom med den. Hon tyckte att det var en
så kostlig i dö, att Karin skulle svepa gumman i
tarlatans-klädningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
