Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge hade den tanken legat och grott hos henne, att
hon skulle taga mannen af daga. Hvad hon kunde vinna
därvid eller förlora, beräknade hon icke. Tanken hade sprungit
upp midt i dét kaos af lidelser och drifter, hvari intet
mänskligt öga kan se sitt eget sammanhang. Den liade lurat inom
henne som något oundvikligt, som något, hvilket en gång
skulle komma. När sjömannen brände in ankaret i hennes
arm, hade hon tänkt därpå och leende bedt honom att bränna
en knif på den andra armen. Han hade frågat hvarför och
skakat på hufvudet, sagt nej och sett betänksam ut, men
hon kunde sedan dess aldrig se sin nakna arm, utan att
tycka, att knifven borde sitta där. Ingen människa hade hon
anförtrott denna tanke, förrän . . . Hon tänkte på gårdagen
och påskyndande sina steg gick hon vidare på vägen, som
nu låg högt mellan stenmurarna och var hårdt tilltrampad,
så att snön bar.
Hur hon kommit sig till med gärningen just i dag, visste
hon inte. Hon visste bara, att den legat henne i blodet och
stått för hennes inbillning dag ifrån dag, år efter år.
Omsider hade hon blifvit förtrogen med denna tanke, och den
hade bitit sig in i hennes själ, som om den hört dit och
icke kunnat slitas bort, med mindre än att hennes eget lif
uppoffrades. Som en blixt hade det ljungat genom hennes
inre, att nu skulle det ske, och hon hade handlat snabbt och
säkert, som om hon gått i sömnen. Hon dref icke längre
sig själf att handla. Det var gärningen, som tvingade henne,
hon mindes ingenting, förrän hon såg sig själf med koppen
i hand, lugn, segerviss, nyfiken på, hvad som skulle inträffa.
När hon gick förbi prestgården, hade hon sett in i
fönstret på en bygning, som låg strax nedanför denna och
gifvit ett tecken. Nu vände hon sig om och såg uppåt byn,
som om hon väntade någou, gick sedan ända ned till
stranden och steg fram till en liten sjöbod, som var tom, och
hvars dörr stod på glänt. Där satte hon sig på det låga
trappsteget.
När hon väntat där en stund, kom en man med hastiga
steg på vägen, som ledde från byn. Han var lång och groft
bygd, af ett sorglöst och lättsinnigt utseende, en af dessa,
Gernandts Folkbibliotek. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
