Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 40 —
Modern såg på honom, som om hon värderat lians kraft,
och i hennes ögon kom ett uttryck, som nästan liknade ömhet.
När Petter också insomnat, tog Ingrid på sig sin
klädning och gjorde sig i ordning att gå ut. Hon såg sig
försigtigt om på gården, innan hon lämnade den, och stannade
en stund i porten för att se på båda sidor utåt landsvägen.
Den gick fram mellan byns bygnader, hvilka gråa och
snötäckta lågo på båda sidor om vägen, och åt höger vände
den ut öfver alfvaren, som liknade en enda snöslätt, öfvei’
hvilken den tunga vinterhimlen hängde lågt med skyar, som
sakta drefvo för vinden.
Det var dager, och Ingrid gick med raska steg genom
byn, medan hennes ögon ideligen vände sig åt sidorna för
att se, om hon var bemärkt.
När hon kom till kyrkan, såg hon sig ännu ett par
gånger försigtigt omkring och tog sedan af på en väg, som
gick utmed kyrkogårdsmuren. Den var smal och obanad, så
att hon måste gå långsamt. Fötterna sjönko ofta ned genom
snön, och ibland stannade hon för att draga andan.
Öfver henne reste sig kyrkan med sitt spetsiga
snötäckta tak och tornet, hvars spira pekade upp mot de
drifvande skyarna. Framför henne sträckte sig hela den
ofantliga slätten med snö, så långt ögat kunde nå, och på en
fjärdingsvägs afstånd hördes ljudet af Östersjöns vågor, hvilka
slogo opp emot laudisen. Men på andra sidan kyrkogården
låg prestgården. Omgifven af en liten trädgård med buskar
och låga. träd, skymtade dess röda bygnad fram ur snön. I
ett par af rummen voro gardinerna ännu nedrullade, och
bakom dem brann ljus.
Ingrid såg alltsammans. Hon var egentligen icke
uppskakad, men morgonens uppträde hade gjort henne rädd,
ocli det föll henne in, att hennes man nu kanske stod
innanför dessa nedrullade gardiner och anklagade henne för
mordförsök. En känsla af skam bemäktigade sig henne, men
blygseln gälde, att hon hade varit så dum, och utan att
känna ens en rysning öfvertänkte hon med kallt blod de
möjliga följderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
