Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 51 —
henne i denna tanke, lugn, som om efter detta ingen oro
mera kunde plåga henne. Skulle hon också brinna i
evigheters evighet i helvetets förtärande eld, skulle det dock
skänka henne lugn att veta detta dåd fullgjordt.
Hon var i ett förfärligt tillstånd. Ty tanken frestade
henne med styrkan af ett djuriskt begär. Den var stark
som en våldsam hunger. Den brände i hennes blod och
tankarna frossade på den, utan att få lindring. Men det
försök, som hon hade gjort, hade gifvit henne en fasa för att
handla själf, som om hon vetat honom beskyddad af en
okänd makt, hvilken skulle krossa henne i samma ögonblick
som bon höjde sin hand mot detta lif, hvars blotta tillvaro
var hennes kval. Hon var förlamad. Hon såg hans ansigte
framför sig, i samma ögonblick som ban anade giftet i den
dryck, hon bjudit honom, och denna syn gjorde henne stel
af skräck. Så ofta hennes tankar kretsade kring dådet, kom
denna syn tillbaka, och hon sjönk ihop i sin egen
maktlös-bet. En gång hade hon misslyckats, och hon trodde så
visst, att ett nytt försök skulle aflöpa på samma sätt, att
hon föll i förtviflan. Det var en vidskepelse som beherskade
henne, en vidskepelse, mot hvilken hennes lidelses böljor
brutna slungades tillbaka som mot en klippa, hvilken bryter
bränningarna i sjön.
Men med vissheten, att hon ej kunde göra det själf,
föddes beslutet att värfva någon annan, och hon vände sina
tankar på sönerna, ej blott för att få hjälp, utan för att få
hämd genom sitt eget kött och blod.
Länge hade hon underblåst den ovilja mot fadern,
hvilken funnits bos dessa söner, alltsedan deras egna viljor
vaknade, och de stötte på motstånd hos fadern. Ej af direkt
beräkning, utan af ett slags instinkt, att hon en gång kunde
behöfva hjälp, hade hon närt denna ovilja, hvilken lefde
och bröt fram vid den minsta anledning. Hon hade sett
dem en gång gemensamt kasta sig öfver och misshandla
fadern. Med ett underligt uttryck i ögonen och en rysning
af njutning hade hon följt detta uppträde. Och det skar i
henne af vrede och förakt, när hon såg, att ännu var fadern
den starkare, som kunde slå båda ifrån sig. Det var länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
