Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan nn. Men Ingrid hade aldrig glömt detta. Nu
droppade hon försigtigt droppe efter droppe i den hatets bägare,
som redan var fyld, viss att den en gång skulle rinna öfver.
Men hon hade blifvit slug. Hon ville ej blottställa sig ännu
en gång, och hon gick försigtigt till väga, I förblommerade
ordalag visade hon sönerna fördelarna, om fadern komme
undan, talade om hur bra de kunde ha det, ifall han ej
ginge och vaktade dem, lät undfalla sig vinkar om, att bon
skulle draga sig tillbaka, så att sönerna ensamma finge styra
gården. Och när de talade om, livad det skulle bli af henne
svarade hon hemlighetsfullt, att för henne blefve det nog
någon råd.
Det kom som en åtrådd förevändning, att Olof Larsson
ibland drack. Hon kunde beklaga sig öfver detta och brista
i gråt. Han söp opp, allt hvad de ägde och hade, sade lion.
Han var ju tokig. Hon visade på hans lyssnande vid dörrar
och fönster, läto sönerna se honom, när lian trodde sig
obemärkt, ocli frågade dem, hvad hon skulle taga sig till. Det
var inte riktigt, att ban gick omkring på det sättet. Och
hon lät undfalla sig vinkar 0111, att ban hade ondt i sinnet,
och att hon var rädd för att vara ensam med honom och
barnen, när sönerna voro borta.
Jonas Persson träffade hon som förut, och med
honom talade hon öppet. Hon snärjde alla dessa män, så
att hennes egna tankar gingo igen i deras hjärnor, växte
ocli fingo makt öfver dem alla. Det var en smitta, hvilken
hon utbredde, en feber, som meddelade sig, och det behöfdes
blott, att ordet blef uttaladt, för att det skulle slå ut ocli
omsättas i gärning. Ilon drog dem alla som med hexeri in
i sin egen hätskhets trollring, och hon berusade sin älskare
ända därhän, att tanken på Olof Larsson hos honom förband
sig med planer mot hans egen hustru, en stillsam, förtryckt
liten människa, som födt honom fyra barn och grät ensam,
för att mannen öfvergifvit henne. —
Olof Larsson liade farit bort en afton, och Ingrid var
ensam i stugan. Hon hade låtit elden slockna i spiseln och
tändt ljus. Det brann med hög veke, utan att lion brydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
