Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Larsson vred sig som en mask. Han samlade alla sinä
krafter och bet sonen i fingret, bet som ett vildt djur,
hvilket hugger ifrån sig i dödsångest.
Petter ryggade tillbaka. Han uppgaf ett dämpadtljud,
midt emellan en ed och ett skrik.
Pluggen föllo igen, och Olof Larsson sjönk tillsammans.
Hans motståndskraft var slut, lifvet rann bort, och hans
muskler slappnade. Hans fruktan hade försvunnit, han ville
inte ens kämpa emot längre, och inom honom kom vissheten
om dödens närhet och kväfde hvarje tanke på att lefva.
I lan kände ett hugg, hvilket med ett krossande ljud
föll mot hans tinning, och andedrägten slocknade.
Flämtande, fulla af fasa stodo de båda bröderna med
yxor i händerna lutade öfver den döda kroppen. Deras
händer darrade af sinnesrörelse, ocb de lyssnade efter ett ljud.
Men lifvet var borta, och deras ögon möttes.
De kunde ej taga ett steg. De sågo hvarandra i
ansigtet och inom båda flammade begäret att hugga in på
hvarandra, fortsätta mördandet ocli döda hvarje vittne, som
kunde uppenbara, hvad som skett.
— Gå ut, skrek Erland till sist, gå ut och se efter
hvart Kalle tagit vägen.
Petter kastade upp dörren och rusade ut. Han höll
yxan i handen, och när han kom till porten, fann ban Karl
Axelsson, som stod lutad mot portens stängda halfva. När
Petter kom närmare, blef ban rädd. Den andre rörde sig
icke, stod endast hoptryckt mot porten ocli skalf.
— Kom med, sade Petter. Vi får gå efter Jonas Persson.
Erland blef ensam hos fadern.
Han gick in i stugan ocli såg sig försigtigt omkring.
Elden brann i spiseln, och i utdragssoffan lågo de tre
syskonen, försänkta i djupaste sömn. Han gick fram till bordet,
där fadern nyss suttit och ätit, och skälfvande i bela
kroppen, satte ban sig vid bordet och åt, som om lian
tillfreds-stält en glupande hunger.
Men ban kunde ej sitta stilla. Oupphörligt flögo hans
ögon mot dörren, ocb han svor tysta eder öfver Jonas
Persson, som lämnat dem i sticket, öfver Fetter och Karl Axelsson,
Gernandts Folkbibliotek. II. IQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
