Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
Som gått bort och låtit honom vara ensam, samt öfver sig
själf, som icke kunde äta i ro.
I hans öron rasslade besynnerliga ljud. Han hörde
hugg och skrik, ett knastrande, krossande ljud, som när ben
knäckas. Medan ban åt, satt ban och härmade ljuden med
läpparna, tystnade och lyddes, frös i hela kroppen och
frambragte å nyo samma ljud. Hans hörsel var skärpt till det
yttersta. En släde, som med klingande bjällror körde förbi,
kom honom att spritta opp, och se ut genom fönstret, om
den hade kört in på gården. Han hörde skrik: Herre
Jesus, hjälp mig, ropade det. Och skriket växte inom honom.
Det blef till ljud, ljud, som han hörde, klart, tydligt och
genomträngande.
Han reste sig opp, och darrande i alla leder gick han
öfver gården mot ladugården. Det föll honom in, att fadern
kanske ändå icke var riktigt död. Då såg han, att dörren
ut till vägen stod öppen. Petter hade glömt att stänga den.
Med en förbannelse slog Erland igen porten, och med
ojämna steg gick han på nytt fram mot ladugården. Han
tog yxan i hand, och som om han fruktat en farlig fiende,
steg han försigtigt öfver tröskeln och närmade sig stället, där
fadern låg. Han var alldeles viss på, att kroppen skulle ha
flyttat sig, eller kanske sitta upprätt och stirra emot honom
i mörkret. I yttersta ångest lyfte han yxan, färdig att
hugga till.
— Hvar är du? sade ban högt.
Orden dogo bort i en tystnad, som isade honom ända
till benen, och ansträngande sina ögon till det yttersta,
upptäckte han faderns kropp i samma ställning, som ban
lämnat honom. På hufvud och bröst urskilde ban något mörkt.
Det måste vara blod. Och hans ångest fördubblades.
Hvad var det han hade hört? Tydligt och klart hade
ban urskiljt rösten, som ropade: »Herre Jesus, hjälp mig!»
Det var ingen, som svarade, och öfver den stora gården låg
tystnaden och mörkret. Men om icke fadern ropat, så måste
någon annan ha gjort det. Om någon ropat, måste någon
annan ha hört det. Om någon hört det, sprang denne andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
