Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
— Vi har bli’t af med gubben, sade lian.
— Tycker du, det är bättre för det då? frågade Erland.
— Ja, jag tycker det, genmälte Petter.
I)et låg alltså något slags tillfredsställse i detta
medvetande, eftersom Petter tyckte det. Men Erland fattade det
ej, och emedan han ej kunde fatta det, var det ingen
tillfredsställelse för honom.
Liksom Olof Larsson förut hade varit det svarta fåret,
som alla hade hackat på, så blef det nu Erlands tur. En
hemlig fejd började, som yppade sig i tusen småsaker, och
den gick snart öfver i en öppen.
Ingrid greps af ett begär att hämnas på denne äldste
son, hvilken gick ibland dem som den dödes försvarare,
därför att han störde den endrägt, som kamratskapet förut
förlänat dem. Något af hennes gamla oro började komma igen,
och Ingrid visste själf, hvart denna oro kunde leda henne.
Hon såg, att sonen plågades, förstod dunkelt, att han hade
samvetskval, och denna aning gaf henne ett vapen i hand,
hvilket hon ej försummade att begagna. Ju mer denna
känsla var främmande för henne själf, desto lättare hade
hon att använda den emot en annan. Friden hade knappt
varat en vecka, när alla band på nytt voro sönderslitna, och
moder och son stodo nu mot hvarandra med något af den
bitterhet, som förut rådt mellan henne och mannen.
Ingrid kom in en morgon och fann Erland sitta ensam
vid bordet, med hufvudet stödt i handen. Han var gråblek
i ansigtet och hade icke velat äta vid frukosten.
Hon förstod, hur det var fatt, och gick fram till honom.
— Ser du något nu igen? sade hon.
Erland svarade icke, han såg icke opp en gång, utan
skakade bara på hufvudet, som om han icke velat bli störd.
-— Du går här och grubblar och tänker, fortfor Ingrid.
Du ser ut, så du kan skrämma folk, och finge nå’n se dig,
så skulle det inte vilja mycket till för att förstå, att något
är galet. Ryck opp dig ocii var karl. Hvad som en gång
är skedt, kan inte hjälpas.
I gamla dagar skulle ett ord af modern ha varit nog
att stålsätta Erland. Men hennes makt öfver honom var
Gernandts Folkbibliotek. II. JJj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
