Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 104 —
— Hvad fan gör det dig, om du får ligga på slottet
ett halft år eller ett helt. Du lider ingen nöd, så länge du
är där.
— Men om de fäller mig ändå, envisades Karl Axelsson.
— Du är dum, Kalle, svarade Petter. Inte kan de
fälla dig, om du inte bekänner. Men hvad du gör, så häpna
inte och låt inte förstå, att du är rädder. För då går det
galet för oss alla.
Karl Axelsson lofvade, att han skulle göra så godt
ban kunde. Och med detta besked red Petter Olofsson hem
igen. —
I själfva verket var det inte stort bevändt med Karl
Axelssons vare sig mod eller rådighet. Den hemska
gärningen hade förföljt honom under alla dessa dagar, och han
hade inte haft en lugn stund, sedan han lånade sin hand
till dådet. Mer än en gång hade han tänkt, att ban skulle
gå till kronofogden och bekänna alltsammans eller åtminstone
tala om det för sin hustru. Om han bara fick tala om det
med någon människa, tyckte Karl Axelsson, att det skulle
bli liksom bättre för honom. Men trögkörd, som ban var,
kom han sig inte för, och så gingo dagarna, till dess att
kronofogdens vagn höll utanför Karl Axelssons stuga.
Utan att tänka på, hvarken att gömma sig undan, eller
göra undanflykter, satte Kärl Axelsson på sig mössa och röck
och lunkade ut på gården, färdig att följa med, 0111 det så
vore direkt till afrättsplatsen. Innan dess sade ban
emellertid farväl åt hustrun. Ilon såg stort på honom och frågade,
hvart han skulle gå.
— Du får nog veta om det, menade Karl Axelsson.
Han stod och trefvade efter något i fickan och fick
fram tioriksdalern.
— Här har du emellertid, så ni inte behöfver lida nöd
för det första, sade ban.
Och innan gumman hann besinna sig, var Karl Axelsson
ute genom dörren. Det var första gången, hustrun liade
sett honom vara så kvick i vändningarna.
Kronofogden var en ung, rask karl med örnnäsa och
ett på samma gång skarpt och godlynt utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
