Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
Bröderna halshöggos på samma gång ute på ortens
gamla galgbacke. Erland var förkrossad och erhöll af presten
syndernas förlåtelse. Liket hade blifvit hittadt, och djupare
än något annat hade detta gripit den förkrossade ynglingen.
Hans syner hade lofvat honom straff, och detta löfte gick
med ödets oblidkelighet i fullbordan. Men Petter Olofsson
gick med oböjdt sinne till döden, han såg sig trotsigt
omkring på den täta människomassa, hvilken i fasansfull
tystnad omgaf afrättsplatsen, det berättades, att bödeln fick hugga
två gånger för att skilja hans starka nacke från kroppen,
och äfven efter det andra hugget vände sig bela kroppen
som genom en onaturlig kraftansträngning ett halft hvarf
omkring.
Domen hade gått i verkställighet, rättvisan hade fått
sitt, och i den by, där händelsen timat, lugnade sig åter
sinnena. Men folket knotade öfver, att det hårdaste straffet
icke drabbade Ingrid.
Gernandts Fulkbibliutek. II.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
