Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
den som en besatt, men i samma nu blef det tyst för ett
ögonblick.
Barken hade tornat upp på grund. Alla föllo omkull
eller raglade åt sidan af stöten. Så kom ännu eu stöt,
svagare än den förra. Ett väldigt brak hördes i det gamla
skeppet, som hade det rämnat från för till akter. Och nu
stod det fast mellan klipporna, medan vågsvallet sköljde dess
skrof i långa, sugande dyningar.
Det blef tyst för ett ögonblick, som om en känsla af
medlidande smugit sig öfver mängden. Men snart bröt ett
väldigt hurrarop lös ifrån land, det besvarades från barken,
och skepparen stod svettig och röd uppe på hytten, torkade
sitt våta ansigte, ocli bockade sig åt alla sidor, som om han
varit en aktör och stått bugande inför en applåderande
publik.
Alt hvad som kunde medföras, plockades nu bort,
stufvades in och togs med. Men ankaret det var och blef borta.
Den sista, som lämnade fartyget för att gå ned i båten,
var Pelle Ljungberg. Ilan stod kvar på däcket och såg sig
omkring, som om han mätt förödelsens styggelse med ögonen.
Men när skepparen ropade honom, steg han ned i båten,
och med sydvesten neddragen i pannan, så att ingen kunde
se hans ansigte, satte ban sig i fören och lät de andra ro,
bäst de gitte.
Båtarna lämnade fartyget och rodde med taktfasta årtag
in mot hamnen, medan mängden skingrade sig och gruppvis
vandrade tillbaka till staden.–
Där stod nu den gamla barken ensam ute på sjön,
inklämd mellan ett par klippor. Med sina nakna master och
rår, mellan hvilka vinden spelade fritt, såg den ut som ett
allöfvadt gammalt träd, hvilket midt i den grönskande skogen
står vissnadt och torrt. Vågorna spolade omkring den, och
hvarje våg, som kom, kilade den säkrare fast mellan de skarpa
klippspetsarna, som gräft sig in i dess murknade sidor.
Men småpojkarna i staden hade upptäckt en ny
lekstuga. Och så ofta vädret var vackert, och de kunde få
låna en båt, rodde de dit ut och lekte, att de seglade långt
bort i främmande land, harpunerade hvalar och fångade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
