Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 —
Nu visste kyrkoherden 0111 en handlande i köpingen,
hvars hustru nyss hade fått ett barn. Frun hade varit
mycket sjuk. Kanske kunde det vara något för Ingrid?
Kyrkoherden funderade på saken och gick slutligen
till Ingrid. Hon såg blek ut och hade mörka ränder under
de ljusa blå ögonen.
Kyrkoherden talade länge med henne i enrum,
förestälde henne hennes synd, och hur mycket hon hade att
ångra. Ingrid hörde på tyst och med nedslagna ögon. Flere
gånger färgade en rodnad de hvita kinderna. Till sist bröto
tårarna fram, och under snyftningar mumlade hon tidt och
ofta! »Nils är ju död. Jag kan ej rå för, att ban är död.»
Men när kyrkoherden började att tala med henne om
den plats, ban ville skaffa henne, då torkade hon tårarna
och hörde allvarsamt på. Ilan förklarade fördelarna för
henne, att hon fick komma i ett aktningsvärdt hus, och hur
svårt det skulle vara för henne att taga sig fram på egen
hand. Och när ban gick, tog hon honom i hand och
tackade honom. »Det är godt att slippa ligga andra till last»,
sade hon.
När kyrkoherden kom hem, skref ban till handlanden
ett långt och sirligt bref, där han ordade om, mänskligt att
tala, förmildrande omständigheter.
* *
För Ingrid blef det en tung tid, som nu följde. Hon
hade nog haft sin lilla dröm om lycka, Hon hade önskat
sig ett hem, där hon kunde få bo med Nils, vänta på lionom,
när ban var borta, och taga emot honom, när han kom hem.
Smått kanske det blef, men det skulle dock ha varit hennes
eget. Och ett barn hade hon tänkt att få vagga på sitt knä,
sköta och se växa opp. Men i stället låg hennes barn i en
vrå af kyrkogården, och hon skulle aldrig kunna tala till
människorna därom utan att rodna.
Från handelsmau — patron som ban kallades — hade
kommit jakande svar. Och Ingrid skulle nu bort till andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
