- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
161

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men det var nog en bra bit hem, ueh Schalken
började gråta.

3Hvad gråter du för?» sade Hilda.

»Det gör så ondt i fötterna».

Det gjorde ondt på Hilda också. Men hon tordes inte
gråta, ty hon skulle trösta lille bror. Hon kände sig så
gammal emot honom och .trodde, att han aldrig skulle taga
sig hem ensam. Det kom en sådan besynnerlig ångest öfver
henne, en brådmogen känsla af ansvar, hon fick ett
smärtsamt vaket uttryck, som man ofta kan iakttaga hos en nio
års flicka af arbetsklassen. Barnet inom en dör, när man
får lof att liksom andligen förlyfta sig.

Hon gick framåt, pratande för att hålla brodern vid
godt mod. Det värkte i hennes händer och fötter. Men hon
kände det ej, hon skulle hafva kunnat skrika af rädsla för,
att brodern skulle sätta sig ned i snön och ej orka gå vidare,
men hon pratade oupphörligt om skolan och mamsellen, om
patrons barn och kvällsvarden, som mor hade färdig.

Men när de kommo in på gården, och hon ej behöfde
vara rädd längre, då började hon gråta med tunga, häftiga
snyftningar, så att Schalken blef rädd och tystnade. Och
när modern frågade henne, livad hon grät för, svarade hon,
att hon var så rädd. Och så grät hon igen borta i vrån
mellan spiseln och dörren, där hon stod och värmde händerna,
medan modern kokade gröten, och Schalken redan börjat
retas med lilla syster.

Annu när hon hade ätit och skulle läsa på lexorna till
andra dagen, sutto snyftningarna kvar i halsen på henne,
stämman slog öfver ett par gånger, när hon försökte läsa
öfver sin lexa högt, och sedan hon hade lagt sig, och madam
Ström kom för att stoppa täcket omkring henne, såg hon på
modern med vidöppna, stirrande ögon.

»Ar det lika mycket snö i morgon?» sade hon.

Gernandts Folkbibliotek. II.

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free