Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1D7 —
]inn svarade ja. Det var intet tvifvel om, att hon inte var
vigd, och sedan kom välsignelsen, medan brudparet böjde
sina hufvuden, gummorna gräto, och gubbarna harsklade sig.
Och när psalmen var slut, gingo alla hem igen, och där var
ett stort gille, som varade ända till kvällen. Och när kvällen
kom, dansade de kronan af bruden, och kronan fick Stina
i Vestergården, hon som var så sprittande glad, och som
hela sitt lif flugit fram som ett yrväder, både när hon gick
till presten, och när hon lekte käresta med gossarna. Och
när kronan var afdansad, tog Johan sin brud och lyfte henne
själf upp i vagnen. Han hade druckit både bränvin och
vin, och han var glad och sjöng. Och så foro de af gården,
medan alla ropade hurra, och Kalle suiälde af en pistol, och
de viftade med hattarne, och gårdshunden satte svansen
mellan benen och tjöt.
Det sade folket var ett dåligt förebud. Ty det betyder
lik. Men när vagnen kommit ut i mörkret på landsvägen,
då gömde bruden ansigtet mellan sina händer och snyftade,
utan att få fram en enda tår.
Nu var Emma gift, och det fans ingen, som märkte,
att inte allt var, som det skulle vara, hur mycket de också
gjorde sig till för att få veta något. Ty Emma sade icke
till någon, hur hon hade det, och hon affärdade belt kort
alla, som försökte sig på med att fråga.
Hon hade det bra, det. var ingen fråga om det. Och
hennes man var den enda, som ibland undrade, hvad hustrun
gick och tänkte på. Han var stundom nästan rädd för denna
kvinna, som lugnt och tyst lydde honom i allt, men hos
hvilken han anade en egen vilja, som när den en gång reste
sig, skulle visa sig vara starkare än hans.
Det var ju klart att Emma i början hade mycket att
styva och ställa med. Och drygt arbete skingrar tankarna.
Men under allt, som dagligen upptog henne, kände hon inom
sig som en växande plåga. Den kunde tystas ner, läggas
åsido, glömmas bort, men den kom ständigt igen. Och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
