- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
198

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 198 —

den flå kom, var den starkare iin förr och växte till en oro,
som jägtade och plågade henne, en oro, som blef till ett
gissel. Ty den höll hennes sjiils spänstighet uppe och tillät
henne aldrig att vänja sig vid och växa fast i det lif, hon
förde. Ett hemskt minne förföljde henne.

Första morgonen, när mannen hade gått ut, och hon
stigit upp, satt hon länge stilla på sängkanten, och en
rodnad af brännande blygsel täckte hennes kinder. Hon såg
ned på sina lemmar, och hon klädde sig med feberbrådska.
Fick ett oemotståndligt behof att skyla sin oskärade kropp,
att skyla den för sina egna ögon, så att de icke måtte se
något af den skam, hvilken hon visste om, hon och ingen
annan. Ty alla andra tyckte ju, att hon var denna mannens
äkta maka och en hederlig kvinna.

När hon kom fram till spegeln för att kamma sig, såg
hon på ena sidan om halsen en stor blekröd fläck. Hon
rodnade häftigt och knäppte ängsligt ihop klädningslifvet
ända upp till halsen. Och hon stod länge stilla framför
spegeln och kämpade med alla de tankar som stego och
sjönko inom henne.

Hon hans maka? Hon hederlig? Ilon?

När hon kom ut i köket, tyckte hon, att tjänstefolket
betraktade henne med förolämpande blickar. Hon gick ut
på gården, tittade in i ladugården, såg på trädgården,
potatislandet, krusbärsbuskarna, kålplantorna, gick ut genom
gårdsporten och såg utåt bygatan, där byggnaderna lågo i en lång
enformig rad med röda väggar och gråsvarta portar, alldeles
som hemma. Midt emot på en backe var en väderkvarn i
gång. De stora vingarne rörde sig i en stor, långsam cirkel.
Ett pinsamt minne vaknade inom henne, och hon kunde ej
taga sina ögon från kvarnvingarna. Mekaniskt lät hon ögat
följa än en, än en annan af vingarna. Nu var den högt
uppe i luften, nu vände den långsamt nedåt, nu strök den
nästan utmed marken.

Ilon tyckte, att hon var borta hos främmande, där hon
icke trifdes, och hon såg med likgiltig blick på allt detta,
som icke angick henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free