Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderberg var alldeles hvit i ansigtet, när ban kom in,
och han stannade nere vid dörren, utan att kunna säga ett ord.
»Hvad är det?» sade fru Oman och steg upp. Hon
hade lampan tänd och satt och läste. Utanför låg fjärden i
skymning, och de bugtande stränderna bildade fantastiska
figurer. Månen hade ännu inte gått upp. »Hvad i all da’r
är det?»
»Jo, vet frun, jag har sett något ute på sjön i kväll.
Vi var ute och tog upp torskrefven jag tror, det var sjelfva fan.»
Fru Oman l»lef förvånad. Ty Söderberg var läsare
och svor aldrig. Talade ban om fan, så var det på allvar.
»Ah prat, Söderberg. Hvad är det ni har sett? Hur
såg det ut? Och hvad var det för slag?»
Söderberg skakade allvarligt på hufvudet och steg
närmare.
Det var som ett svart djur. Otäckt långt var det, så
långt som allting i världen. Frun kan inte tro, hvad det
var långt. Och det låg och sam på vattnet och vältrade
sig och plaskade, och i bland sköt det just som en fors rätt
upp i vädret, och den kom ur mun på’et. Men jag rodde
hem så fort jag kunde.»
Söderberg stannade i talet och såg på fru Oman. Han
ville tydligen veta, hvad hans ord gjort för intryck, och ban
ville framför allt leta ut, om hon själf verkligen var så lugn,
som hon gaf sig ut för.
> Det var rakt ett vidunder, tillade ban.
Fru Oman började skratta.
»Ja, men det är ju en hvalfisk, vet jag. Inte är det
något att vara ängslig för. Det är en stor lycka. Far till
Lars på Svartnö och tag honom med sig. Ni får hjälpas åt
att fånga hvalen. Det kan Söderberg tjäna mycket
pengar pä.»
Men Söderberg såg tvifvelaktig ut.
»En hvalfisk,» sa’ han »som är så lång. Den var som
härifrån och ända tvärs öfver till andra landet. Neej. Det
låter nog både Lars och jag bli.»
Men fru Öman var envis. Hon beskref för Söderberg,
att just som han nyss gjort, brukade alla tala, första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
