- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
237

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 237 —

den nämda soffan samt emmorna ocli stolarna, på golfvet en
präktig brysselmatta samt i taket en gaskrona med matt
slipade glaskupor. Gardinerna voro omsorgsfullt dragna för
fönstren, och alla gaslågorna voro tända i kronan. Midt på
golfvet stod ett litet bord, som var dukadt för två, och på
bordet upptäckte jag ett litet smörgåsbord med inlagd sill
och kumminost samt en välbekant flaska, som var fyrkantig
af välmåga.

>;Gustaf», ropade min värd igen samt tillade några
välmenta önskningar för sagde persons framtid jämte en
anmodan att låta oss få in iikta Nürnbergeröl. Därpå gjorde han
ett par danssteg tvärt öfver golfvet fram till sin stol samt
inbjöd mig med en rörelse med högra handen att taga plats
på stolen midt emot.

Jag var fortfarande något förvånad- Hela
tillställningen syntes mig vara ett det mest besynnerligaste äfventyr,
jag någonsin råkat ut för. Ensam i Köln träffar jag på en
den allra hyggligaste egare till en restauration, hvilken herre
utan vidare bjuder mig till middag, därför att ban är god
vän med en af mina vänner. Han har varit aktör och vill
höra nytt från Sverige.

Jag började framstamma några tacksägelser för hans
vänlighet jämte komplimanger för den förträffliga
anordningen, lians vackra lokal och dylikt. Men han afbröt mig.

»Ni tycker det är besynnerligt af mig, det här», sade
ban. »Men jag är på det sättet. När jag ser en människa,
som jag tycker om, går jag rätt på henne. ’Ska det inte
vara en liten halfva?’ Jag har inte varit så lifvad på ett
belt år, som jag är i dag. Herre gud, när jag tänker på
alla mina gamla minnen. Det var glada tider i Stockholm,
ska’ jag säga. Ocli ledsamma också ibland.» Här kom det
en våt glans i hans små ögon, och han vaggade på
hufvudet. »Jag har liaft många tråkiga stunder i mitt lif. Och
lifvet är inte stort att stå efter, det är säkert det. Och hade
man inte glada människor, goda vänner och så litet konst
och poesi . . . Det är då fan också. Kommer inte pojken
med soppan snart!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free