Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sprang till dörren igen och ropade »Gustaf», så
att det skallrade i fönsterrutorna.
»Så’na uppassare man har här! Den där är den värsta
af dem allesammans, och därför låter jag honom alltid passa
upp på mig själf, för att han skall få lära sig folkvett. Se
nu, så han sätter fram ett glas! Det ser ju ut, som om man
hade blåst dam på det oupphörligt under tio år.» Hans
jovialiska ansigte fick i hast ett grymt ocli blodtörstigt
uttryck, och han höll under en massa de allra hemskaste
gri-macer upp glaset under den unge mannens näsa. Därpå
räckte han honom det öfver venstra axeln och forstatte:
»Kan ni tänka er, en dag kommer jag in och får se
en kund, en gentil karl i sta’n, som jag kände, sitta och äta
kräftor. Det var den här unga lymmeln, som serverade.
Jag slog mig ned bredvid honom och bestälde också ett halft
tjog kräftor. Då säger den dumma fan högt åt mig: ’De
är visst inte riktigt friska’. Jag trodde, jag skulle slå ihjäl
honom. Hvad skulle jag säga? ’Hvarför sa’ du inte det
åt gästen i stället för åt mig? Ta’ genast bort kräftorna’,
sa jag.»
»Servera vin», sade han därpå med samma grymma
och blodtörstiga utseende, under det den unga herrn i svarta
fracken sprang fram och tillbaka omkring bordet och bockade
sig vid hvartannat steg.
Härefter började herr Ekström att utfråga mig, om allt
hvad jag visste, angående teaterförhållanden i Stockholm, hvar
den var engagerad, och hvad som hade blifvit af den, om br
X. fortfarande var kvar vid teatern, om fröken Y. hade
dragit in på staten och gift sig, om sista spel terminens
repertoar samt om ett par nya stjärnor vid teatern, som ban
aldrig hade sett.
»Jag har inte varit i Sverige på två år», tillade ban.
»Och då var jag där bara på en liten titt för att hälsa på
min gamla mor.»
»Lefver hon ännu?» frågade jag.
Emellertid hade middagen fortskridit lifligt och mun
tert, Utan att vi märkt det nästan, hade vi redan hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
