Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 241 —
ett barn, och något så skönt bar jag aldrig upplefvat. Jag
mins så väl, hur jag var klädd: i en svart röck, som var
köpt för två riksdaler utaf en gammal bonde, en rosig vest,
som jag hade fått låna utaf en dräng, och ett par gamla
byxor, som jag hade förut. Och så hade jag min fars gamla
hatt, som vi hade borstat opp, och en ljusgul halsduk.
»Och på eftermiddagen mins jag hur jag var ute och
satt i backen, som låg på andra sidan skogen en bit ifrån
stugan. Och där såg jag på solen, som sken ner mellan
granarna, och på den mörka mossan under träna. Och då kom
den där sköna känslan öfver mig igen, och i det samma så
grät jag. För jag kom att tänka på, att vi inte hade så
mycket som en brödbit i huset, och att jag knappt fått något
till middag. Min gamla mor grät, när vi kom hem ur
kyrkan. för att hon inte hade något att ge mig. Och så
började jag och fundera efter, om jag inte ändå skulle kunna
hitta på någon råd. Och då kom jag att tänka på, att nära
intill, där jag satt, fans en gammal potatisgraf, där bonden,
som rådde om den, nyss hade tagit bort all potatisen, som
han skulle ha att sätta. Och jag kom att tänka på, om inte
där kanske kunde ligga nå’n potatis kvar. Och hur jag gick
där och påtade med en käpp, så hittade jag aderton
potatisar. Och dem kokade mor, sä att den kvällen iingo vi
potatis och salt. Tänk er det, potatis och salt på
konlirma-tionsdagen. Det var inte roligt att lefva då inte.
»Och på det sättet hade vi det många gånger.»
»Jag fick förstås lof att komma hemifrån. För det var
smått om det på alla sätt, och med en 1111111 mindre blef det
genast lättare. Då hade jag, kan ni tänka er, läst på en
gammal trasig tidningslapp, som jag hitta’ i en hage, att de
höll på att bygga en järnväg. Jag visste inte, hvad det var.
Jag hade för mig, att det var en slät väg af järn, där man
åkte fort på något sätt. Och så hade jag hört, att det fanns
pojkar anstälda där, som inte hade annat att göra än att
bära redskap från ett ställe till ett annat.»
Mannen hade blifvit alldeles förändrad. ETan talade
som under inflytande af inspiration, fast ban tydligen icke
ett ögonblick tänkte på eller sökte efter uttrycken. Jag
Gernandts Fulkbibliutek. XI. 3|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
