Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stilla död.
Den bleke ängeln, som bär timglaset i sin hand, och
hvars öga bådar den eviga natten, väntades en
trettondagsafton i en liten stuga, som låg nedbäddad i snö utmed
branten af ett kalkberg på Gotlands östra kust. Det var en
gammal lotsenka, som väntade döden. Hon var så gammal, att
hennes dotter, hvilken ensam med henne bebodde den lilla
stugan vid bärgets fot, redan bar grått hår och talrika
rynkor i sitt åldriga ansikte. I många år hade de båda gamla
burit lifvets glädje och sorg samman i den ensamma stugan,
öfver hvilken reste sig bärgets gråhvita block.
Så väl mor som dotter hörde till de väckta inom
församlingen. Och bibeln lästes flitigt i deras hus. Men när
fattigman dör af ålder, och den stora tröttheten kommer,
hvilken bådar döden, då synes det, som räcka ej längre de
skrifna orden till. Skilsmässans stora ögonblick, när lifvet
stannar af och den lefvande glider bort ur de lefvandes åsyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
