- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
260

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 260 —

hon stilla och betraktade denna aftärda kropp, hvilken
aftecknade sig i täckets veck.

Och timmarna gingo. Det blef kväll. Månens sken
blef bjärtare och det låga rummet var ljusare än på en
mulen vinterdag.

»Du skall låta mig ligga kvar i min säng i natt», sade
den gamla modern, och hennes händer famlade öfver täcket
som om hon sökte något. »Du skall ej vara rädd att ligga
här inne, fastän jag är död. Flytta mig inte ut i kammaren
förrän i morgon.»

»Var lugn, mor», svarade dottern. »Det skall bli som
I vill alltsammans.»

Och när hon såg, att den döendes händer fortfarande
famlade på täcket, som om de sökte ett stöd, steg hon upp
och satte sig på sängkanten. I det hon böjde sig ned öfver
den döende, grep hon de darrande, skrumpna händerna,
knäppte sakta ihop dem och lade dem öfver deri gamlas
hopfallna bröst.

Så satt hon en stund med sin ena hand öfver moderns
bädd. Och när hon till sist såg, att den döendes blick höjde
sig, som om den gamla haft svårt för att dö, då sade dottern
med samma lugna röst:

»Slut nu era ögon, mor, i Jesu namn.»

Som om hon böjt sig för en barmhärtig vilja, slöt den
gamla sina ögon, utan ett ord till svar. Det förnams en
ryckning i bela hennes kropp, ocli med dotterns hand hvilande
öfver sina båda hopknäppta somnade hon in i den eviga
sömnen.

Men när hon sett, att allt var slut, gick den gamla
dottern, som nu var ensam, länge uppe och sysslade i den
tysta stugan. Han tog fram allt, som behöfdes, och lade det
hvitt ocli rent på bädden, till dess att hjälphustrun följande
morgon skulle komma för att svepa den döda. Hon var
lycklig, att modern fått dö så lätt, och att hon fått hjälpa henne.

Vid midnatt somnade hon lugnt i sängen, hvilken stod
midt emot den dödas, medan månljuset lyste heliga tre
konungars dag in i den låga stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free