Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 271 —
som kom med i detta ord. Ty »Polstjärnan» och Store-Lars,
Store-Lars och »Polstjärnan» de voro hela öns älsklingar
och nästan bortskämda barn. Store-Lars’ hustru, en starkt
bygd, brunhyad kvinna, som stod midt i flocken, rodnade,
när hon hörde det, och det var henne, som kände hon
glöden af mannens famntag i detta kraftprof, som fyllde henne
med stolthet. På samma gång fick hon tårarna i ögonen.
Ty hon förstod, att när Store-Lars seglade i denna storm
med topp, då var han glad och seglade för nöjet, och som
om icke tjugoårs äktenskap legat emellan den första
ungdomens fröjd och den dag, som var, rätade den groHemmade
kvinnan upp sig och stirrade på detta segel, hvilket i detta
nu samlade alla tankar i den värld, hon kände, mot en
enda punkt.
Mor Anna var ståtlig att se på. Ty hennes gestalt
var prydd af det öfvermogna hafvandeskap, hvilket är den
kraftiga kvinnans största hälsa och lycka. Hon stod där som
bilden af den fruktsamma mor, hvilken fyllt alla skär så
långt kusten nådde med en befolkning, starkare och bättre
än hvad den jordbrukande befolkningen kan frambringa.
Hon lade lugnt sina händer i kors öfver midjan, och i det hon
vände sig ifrån blåsten, sade hon till de andra kvinnorna:
»Nu är ingen borta, när Lars har satt till toppen.»
De förstodo henne alla, och det gick en lättnadens
suck, hvilken var fylld af ett tårblandat löje, genom bela
församlingen af kvinnor, och det var en stund, under
hvilken ingen af dem, som blickade ut mot den kommande
storbåten, kände någon ängslan. Men det finns många vågor,
som aflösa hvarandra i människohjärtat, och vindarne
därinne blåsa sällan jämt. Därför var det också belt naturligt,
att när båten kom närmare, känslan af oro vaknade ånyo.
De väntande kvinnorna glömde alldeles toppseglets lyckliga
varsel, och det är möjligt, att denna glömska kom i samma
stund som den mycket bemärkta toppen hissades ned. Strax
därefter försvann också storseglet, och när den stora båten
för strykande medvind gick in bakom fyren mellan de grå
klipporna, då kom glömskan af den förra vissheten, och det
blef oro i lägret. Kvinnorna sträckte sig på tå och böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
