- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
285

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 285 —

och fördela arbetet sins emellan, och pojken skulle ha sin
lott som fullväxt inan, hällre än atl de togo en främmande in
i båtlaget. Det var bara en, som knorrade. Men hans röst
blef nedtystad af de andras, och när sommaren kom, höllo
de nio männen sin ed, och lille Algot kom med på långfärd
och hade redan en gång förut lyckligt kommit tillbaka med fisk.

Se, därpå måste nu den gamla Albertina sitta och tänka,
och därför kunde också den unga flickan komma sig för med
att tala till henne om den bat, som icke var kommen.
Hon hade gjort det så försiktigt. Hon hade bara sagt: »I
har inte fått hem erat än», och Märta tyckte, att af så litet
kunde ingen draga några misstankar, och hon var glad, att
hon frågat så bra.

Mor Albertina lät heller ingenting märka. Hon nickade
bara på sitt gamla hufvud och upprepade:

»Nej, vi har inte det än.»

Och därefter teg hon.

Då sade Märta:

»Ar I inte rädd för pojken?»

»Nej», svarade den gamla.

»Har 1 sett något då?» frågade Märta.

Orden hade undsluppit henne så häftigt, att hon själf
ingenting märkte, förrän de redan voro uttalade; och hon
kände, att lion blef röd. Men medan rodnaden steg henne
ända upp öfver tinningarna, såg lion den gamla lugnt in i
ögonen och fortfor utan att låta sig bekomma:

»Ar det sannt, att I kan se så’nt?»

I vanliga fall skulle mor Albertina kanske ingenting ha
svarat alls, och det är icke godt att veta, hvad som nu gjorde
henne så meddelsam. Men vara hur det ville, säkert är, att den
gamla såg ut i luften med en underlig frånvarande blick
och svarade:

»Jo, det är säkert, att jag kan se.»

»Har I sett då?»

Orden kommo tyst och snabbt, nästan andlöst.

»Jag har sett Delphin», sade den gamla med samma
lugna, en smula frånvarande röst. »Den är inte långt borta.
I morgon bittid’ syns den från utkiken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free