Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 292 —
Och då njöt Fille Born den största triumf han erfarit
här i lifvet. Ty då tyckte han, att lian lurat hela kusten
och att han var en helvetes karl.
Nu var den tiden emellertid länge sedan förbi, och det
fanns inte inånga, som erinrade sig, att namnet Fille Born
egentligen var ett öknamn. Det var bara när det kom någon
utsocknes och fick höra det konstiga namnet, som minnet af
dess uppkomst med möda togs upp igen och under många
skämtsamma anspelningar berättades för den som frågade.
Gamle Bommen hängde samman med det yttersta skäret och det
med honom, och utan Bommen hade bela fiskläget icke varit
hvad det var.
Samma kväll som Märta gjorde sitt besök hos mor
Albertina och fick veta, att det icke var någon fara med
hennes Nils, hade emellertid gamle Bommen begifvit sig af
hemifrån i den osäkra känslan, att ban på ett eller annat sätt
möjligen skulle kunna förskaffa sig något trefligt. Han gjorde
sig ett ärende i handelsboden, i det ban frågade efter något,
som ban visste inte fanns, och han kände sig en smula
förolämpad öfver, att handelsman inte förstod inviten och
åtminstone bjöd honom på en dosa snus. Med en ovillig rörelse
tog Bommen upp en femöring och köpte själf snuset för att
visa, att han åtminstone var karl för sin hatt, som kunde
drifva igenom, hvad ban ville, och när han fått sig en
mullbänk, tog ban vägen upp till lotsutkiken, där det var svart
med folk, som plägade råd och lånade kikaren för att se ut
öfver hafvet. Bommen kom därvid att tänka på, att ban
egentligen också gick ocli väntade på att Delphin skulle
komma hem. Nils hade lofvat honom ett stort fång fisk,
därför att han hade hjälpt honom med grunden till huset, som
han höll på att bygga. Nu gick Fille Bom och tänkte på
den där fisken, och han tänkte på (len med aptit. Men
därför skulle naturligtvis just den båten komma sist. Det var
klart som dagen. I det fallet var Fille Bom en fullständig
pessimist. Men det hindrade ändå inte, att han tänkte han
kunde gå opp bland de andra och fördrifva en stund med
att prata om stormen, som nu blåste på sjätte dygnet.
Gamle Bommen hörde annars till dem, som helst gå sin väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
