Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 293 —
för sig, åtminstone så liinge lian var nykter. Men i dag
kände sig Bommen språksam oeli böjd för umgänge, ocli därför
gick ban upp på berget ocli tänkte just slå sig ned i lä
bakom den lilla lotsstugan, som låg öfverst på klinten bakom
utkikens stora galge, när ban plötsligt ändrade sig och vek
af på en väg, som ledde ut öfver klipporna.
Bommen var nämligen ytterst nyfiken, det var hans
specialitet att hålla noga reda på, hvad flickorna i byn hade
för sig, och nu hade han fått se något, som ingen af de
andra såg, och som ban inte för sin död kunde begripa.
Han såg nämligen en ensam flickgestalt resa sig i blåsten
öfver en klippa ett stycke från den plats, där han stod, och
på gången och den hvita hufvudduken, tyckte Bommen, att
ban kände igen henne. Därför var det för honom den
naturligaste sak i världen, att han låtsat som om han ändrat
mening och i stället för att slå sig ned, ensam började gå
bortåt bergen i samma riktning som den kvinnliga skepnaden.
Flickan gick fort, och Bommen hade inte lätt för att
följa henne. Men när hon kom fram till kyrkogårdens mur,
fick Bommen ett ögonblick syn på henne, där hon stod stilla
i den ljusa sommarnattens dager, och ban såg då, att det
var Märta. Hvad som hade händt där i familjen, liade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
