Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 309 —
makt, hvilken utan känslosamhet, men med oändlig mildhet
tvingar vågorna på lidelsens stora haf att stanna och
utjämnas. Ytan är jämn, och på själfva djupet är lugn. Där
nere växer blott bela den djupets flora, som aldrig kommer
i dagsljuset.
På branten af klippan sitter en man i hvit mössa, mörk-
blå dräkt och nya mörkblå smärtingsskor. Han har satt sig
så, att ban icke kan varseblifvas från byn, och när han
någon gång reser sig upp för att se öfver branten och inåt
stigen, på hvilken man från kyrkogårdsmuren kommer ut till
de yttre klipporna, då tar ban af sig mössan, för att den icke
skall lysa i skymningen mot den klara luften och förråda
honom för kamraterna uppe på lotsutkiken. Dessemellan
sjunker han ned i en drömmande ställning, som kunde han
icke mätta sina ögon med åsynen af den tafla, hvilken han
dock sett så många gånger förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
