Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ar>o —
spända byxor. Fille Born kom öfver bela gården, som om
lian varit skjuten ur en kanon, och när han stannade och
lutade sig emot grind stolp en, var det ingen, som vågade se
åt det hållet.
Fille Bom stod emellertid stilla en stund och drog efter
andan. Därefter undersökte han betänksamt hela sin kropp,
och sedan mätte han höjden med ögonen. »Nej, du fan»,
sade han lungt, »den här gången lick du mig inte», vände
så om och gick upp på taket igen.
Men då lingo åskådarne tillbaka sin förlorade talförmåga
och skrämseln gick öfver i ett gapskratt, som blandades med
rungande hurrarop. Och stolt som en gud satt gamle
Bommen på taket ocli viftade med mössan åt sin taksamma
publik.
Detta var Fille Boms sista stora bragd, och minnet
däraf blandade sig på ett behagligt sätt med ångorna från
gårdagens rus. Emellertid dröjde grosshandlarn, och Fille
Bom stod i brist på bättre på bryggan och iakttog, att
vattnet började so kallt och höstgrönt ut, ocli att vinden, som
var nordlig, friskade i. Stora, färgstarka skytrasor drogo
öfver landsidans blåa berg och bildade svarta tunga skuggor
öfver den vida klipprandens sidor.
»Det är då väl, att grosshandlarn inte är rädd för att
segla», tänkte Fille Bom, och hans små ögon plirade vid
tanken på de nöjen, som väntade honom, när ban kom till
sta’n och hade en femma i fickan för skjutsen, och kunde
göra sig säker på åhörare, när ban berättade om fallet från taket.
Då hörde Fille Bom, att någon gick bakom honom på
bryggan, och ban vände sig 0111 för att se, hvem det var.
Grosshandlarn kunde det inte vara, ty grosshandlarn liade
den skämtsamma vanan att boja och gallskrika, där ban gick
fram, och dessutom satte han i klackarna så det skrällde.
Detta gjorde ban för att, som ban plägade säga, visa, att
det var folk som kom.
Den figur, på hvilken Fille Bom nu fäste sina ögon,
lian trampade på bryggan så försiktigt, som om ban klifvit
bland ägg. Han gick så långsamt som om han varit rädd
att bryggan inte skulle hålla; och hade någon frågat Bommen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
