Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 351 —
om lian ansåg, att det nu var folk, som kom, sft skulle han
blifvit den frågande svaret skyldig. Fille Bom skulle hafva
dragit på svaret, klippt men ögonen och betraktat den
kommande utan att tala, men invärtes skälfvande af
tillbaka-trängd lustighet. Det gjorde Bommen redan nu, fastän ban
var alldeles ensam, och ban förnöjde sig åt, hur entonigt
grå den kommande var ifrån topp och till tå. Rocken var
grå, och halsduken, som satt två gånger virad 0111 halsen,
var också grå. Hatten och de snedgångna stöflarna,
hakskägget, som gick från det ena örat till det andra, håret,
ansigtet, ögonbrynen, ja, själfva ögonen gjorde intryck af något
till den grad urtvättadt grått, att alla andra färger
drunknade. Det fanns intet utmanande i denne mans uppträdande
Han var ödmjuk i sitt sätt som en person, hvilken känner
sig flyttad in i en alldeles främmande omgifning, af hvilken
han inte förstår ett spår, och han lyfte på mössan, när lian
fick se Bommen. Han såg ut, som om han visste sig
tillhöra en föraktad ras på den plats, ban befann sig, och Fille
Bom såg ut, som om lian också visste det.
»Tjänare», sade skärgårdsbon och nickade nedlåtande
åt den andra. »Ar du hemifrån?»
Med sin skarpa blick för det föraktade yrke som består
i att gå bakom plogen och gräfva i jorden, taxerade Fille
Bom den kommande med det obestämbara öknamnet bonde,
och genom vissa tecken var han öfvertygad, att han hade
framför sig. icke endast en bonde, utan en bonde från
Hisingen. Och detta gjorde saken ännu värre.
Fille Bom visste af egen erfarenhet, att om ban, som
var en af hafvets herrar, kom larfvande på klaklösa
sjömans-tofflor eller i höga sjöstöflar, i ulltröja och med sydväst på
nacken inåt landet på Hisingen och kom ut för en samling
bönder, så skulle han själf göra en slät figur, ocli det kunde
allt hända, att ban då fick veta, att han lefde. Det hade
händt honom förr i världen, och nu tyckte ban, han kunde
ge bonden tack lör sist. Rashatet lågade upp inom honom
och för resten hade han ingenting att göra, förrän
grosshandlarn kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
