- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
352

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då den tilltalade inte svarade, upprepade därför Fille
Bom sin fråga ocli kände sig mycket lycklig, när han såg
att den lille mannen blef arg. Bonden förstod nämligen
mycket väl. att ban skulle bli utsatt för drift, och det var
heller inte Kille Boms mening att söka dölja.

Men främmande som ban kände sig bland alla de
redskap, båtar, fisk och grejor af diverse slag, som ban gått
förbi på sin vandring genom byn, kom bonden sig icke för
med att svara annat än ett menlöst ja. Ocii detta retade
honom ännu mera.

»Jag kunde se det», genmälte Bommen, som kände,
att ban hade öfvertaget ocli icke var oliågad att
missbruka det.

Han mätte den lille gråe mannen med ögonen och
yttrade:

»Hvad gör du här då?»

Den lille mannen såg så förskräckt ut, som om han
fruktat, att någon skulle tro honom vara ute i olofliga
ärenden, och svarade undfallande, medan vreden jäste inom
honom:

»Jag tänkte sälja potatis.»

»Ah fan», sade Fille Bom. »Har du mer potatis, än
du äter opp du? Bjur du på snus då?»

Bonden blef nu alldeles förvirrad och tog mekaniskt
upp en liten nött mässingsdosa, som han räckte öppen mot
sin nya bekantskap. Fille Born tittade i dosan, gjorde med
en van rörelse rent hus rundt om kanterna därinne och lade
in en mullbänk, som kom den andre att med oförställd
häpnad låta ögonen löpa från dosan och till Bommens mun,
där snuset försvunnit.

»Jo», mente Bommen och smällde med fingrarna. »Så’na
mullbänkar ta’r Fille Bom. Nu känner du mig, och då har
du inte varit här för inte.»

Bonden hade knappast sagt ett ord, men bela tiden
hade det jäst inom honom, och nu rann det öfver.

»Jag har inte tänkt te göra några nya bekantskaper»,
anmärkte och säg ut, som han varit nöjd med, hvad han
själf sagt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free