Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 381 —
Två af de stora båtarna hade emellertid redan kommit,
men då ingen af dem bragte några underrättelser om Delphin,
bidrog detta blott att öka den ängslan, hvilken som en kall
dimma bredde sig öfver hela ön. Det var, som om oron
växt, ju mer saunohkheten att snart vinna visshet ryckte
närmare. Fille Born hade icke stått ut med alla de allvarliga
ansikten, som mötte honom öfver allt. Kanske hade också
lians egna tankar gått väl mycket i svart för att riktigt vara
honom i lag, och därför hade ban tagit sin segelbåt och
farit ut på sjön.
Fille Bom hade dörjen ute, och han seglade för att få
makrill, efter hvad det såg ut. Men det var inte vind för
fiske, det hela var en tom förevändning, och ingen visste
detta bättre än Fille Bom, som satt hopsjunken vid rodret
och utan att bevärdiga de spända linorna med en blick lät
sina tankar irra kring det oroliga hafvet.
Hafvet såg svartgrönt och hemskt ut, och Fille Bom
styrde den led, som bär förbi fyrens låga strand, bakom
hvilken hafvet går öppet. Hans tankar gingo så
besynnerligt vilse i dag, irrade om allting, hade så märkvärdiga
kastningar, infall och nycker, att Fille Bom inte förstod sig själf.
Hvarför skulle han sitta där och stirra på kumlet, som låg
på den kala stranden? Det var ett vanligt kummel med
stenar, och lyfte man undan stenarna, grinade en väl
af-skalad dödskalle fram. Rundt om lågo refben, skenben,
ryggrad, tår och fingrar. Det var ett lik, som hvem vet för
hur många år sedan drifvit i land, blifvit stenbelagdt och
fått multna bort i solvärmen, därför att klippan ej ägde de
skoflar jord, hvilka behöfvas för en begrafning. Må tro, om
han fått några ord ur handboken, lästa öfver sig, innan ban
blef gömd!
Ingen visste det. Fille Bom spottade eftertänksamt ut
i sjön och lät båten vända med vinden för att ej trassla ihop
refvarna, som för syns skull släpade bakom båten.
Då märkte han plötsligt, hur det ena spöt stod som
en sprättbåge, och när han tog i refven, kände han, att det
var något tungt, som följde med. Föremålet gjorde eget nog
icke något motstånd, och utan att göra reda för orsaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
