Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 395 —
»Det kan inte bli, sora du tror», sade Märta lågt.
En glimt af den förra hårdheten lyste fram ur Nils blick.
»Hvarför?» sade han kort.
»Du får inte bli ond», sade Märta. »Jag är så olycklig.»
Hon lät klagande som ett barn, och Nils förstod inte,
att han inte kunde taga henne i sina armar och smeka
henne glad som förr.
»Är du olycklig?»
Nils förstod ingenting. Han endast väntade på hvad
han skulle få höra, som om han bidat sin egen dödsdom.
»Det är ingen som vet det», sade Märta lågt. »Men
jag ska’ snart få ett barn.»
Nils satt länge stilla med ansiktet lutadt i sina händer.
Smärtan var så häftig, att den hvarken väckte vrede eller
sorg, endast en långsamt arbetande ansträngning för att
kunna fatta, att det orerhörda verkligen var sanning.
»Hvem är det med?» pressade han fram till sist.
Märta nämnde namnet, och åter lutade Nils hufvudet
ned mellan sina händer.
Märta sade på en lång stund ingenting mer. Som
iskyla sänkte sig inom henne vissheten, att med dessa ord
hade hon dödat sig själf och sin lycka för alltid. Och hon
satt nu bara och led af den förfärliga tystnaden. Ilon hade
väntat att få se Nils brusa upp i vrede, höra honom tala
våldsamma ord. Men han satt tyst bredvid henne, hon kunde
ej ens se hans ansigte, hörde knappt, att han andades.
Märta trodde, att allt var slut, och hennes känsla af
skuld var så stark, att hon ej vågade tala. Hon trodde, att
Nils helst ville vara henne kvitt, och utan att säga ett ord
till förklaring eller försvar ville hon blott resa sig upp för
att gå och slippa se, att hon gjort Nils så förfärligt ondt.
Men utan att se upp tog Nils henne hårdt om handen
och tvang henne att sitta stilla.
»Vänta», sade han.
Han såg upp, och aldrig tyckte sig Märta han sett ett
sådant ansigte.
»Är det därför, att du inte bryr dig om mig längre?»
sade han till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
