Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manne på Mosastånnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusendelen så möcke för som för hans grömma näsa och hans
skrangliga lekamen!
— Men skolmästarn säjer, att han inte ä’ kropp te’
å lära honom läsa. Hva’ ska’ dä’ väl bli utå en tocken,
som på samma gång ä’ så dum, att han inte kan lära sig
tie Guds bu’, och så illavuren, att alla flickor en gång ska’
slå i sken och springa åt helsefyr, när de få syn på’n!
suckade Jöns.
— En ska’ inte skåda hunnen efter håralaget. Hvem
vet hva’ Herren har utsett åt honom? Gack du ut och gör
nå’n nötta och stå inte här och illgrömma dej öfver ditt
eget kött och blo’, för du ä’ själf far åt honom, och han
kan väl inte rätt gärna va’ dummare än hva’ du är! fräste
Mari och körde ut sin Jöns.
På det viset plägade Jöns och hans gemål tidt och
tätt gnabbas och kasta ord, när det blef fråga om deras
gemensamme Manne.
Denne var också en »bortbyting» på alla sätt och vis,
så att där fanns nog många fler än far hans, som undrade,
hvad i all världens dar det skulle bli af den fule och
dumme pojken.
Skolmästaren höll på att bli gråhårig och från vettet
för den pojkens skull; ty det var egentligen inte nog med,
att han var så klent utrustad, utan han var så förhärdadt
grym i sinnet tillika. Stryk fick visserligen Manne till att
börja med, så att det var lust och fröjd däråt, men inte ens
det hjälpte på’n, utan han blef liksom värre efter hvarje
särskild afbasning.
De andra barnen ville heller inte gärna ha något
hopahang med honom, som man säger, ty han var så vådligt
osmaklig och ovettig. Men på samma gång fruktade de
honom; ty trots sin dumhet var han grufligt lömsk, och han
beredde sig en ogemen njutning uti att ligga dold bakom
ringmuren vid kyrkan och kasta sten i skallarne på dem,
som vankade förbi på vägen utanför. Ju äldre Manne blef,
dess vådligare blef han för mänskligheten, och hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
