Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det tyska fälttåget hade han naturligtvis också
varit en hisklig bjässe.
— En gång kommo vi, sa’ han, till en otäck stad,
som det var nära på lögn för oss att ta in. Kolorna
stodsade mot stadsporten. Då blef Karl Johan så himla
förbanskad, att han sparkade sönder sina stigbyglar, där han
satt på hästen. Men i detsamma fick han syn på mej.
— Kan do säga mej, hor i hondan vi ska’ komma in
i den fördömda sta’n, Hägg? skrek prinsen.
— Ja, bevars! Får ja’ tolf rejäla karlar till hjälp,
ska’ dä kveckt vara gjordt, lät jag. Nå, jag feck tolf andra
och så geck vi och högg ett timmerträ, stort som en
körkstapel. Mä’ dä’ hejade vi ner stadsporten i tre tempo.
När så porten skramlade ner, blef Karl Johan så skrofgla’,
att han grät och prisade God, sägandes: »do va’ mej då en
helsekes oxe, korpral Hägg!» Och detta ä’ dagens sanning,
för ja’ ljoger inte som den poltronen och marodören
Spjot gör. — — —
Frågade män Hägg, hurudant han fann det tyska
folket, svarade han alltid med sin allvarligaste och mest
trovärdiga min:
— Åh, dom som andra utländare, otom det, att dom
sköt opp och idisslade ett par timmar efter det de hade ätit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
