Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ätaretrio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja’ menar skam ha’ tatt mitt lilla nösta! skrek hon
slutligen och tittade på mannen. Men i detsamma fick hon
se något underligt i mungipan på honom.
— Torka dej om truten, du! sa’ hon.
Och gubben tog ett stråk med tröjärmen, öfver munnen,
men det hjälpte ej. Då fattade hon själf tag i det
underliga och ryckte till.
— Jesses, ja’ tror minsann, att du har ullgarnsnöstat
i munnen och sitter här och för skoj mä mej! skrek hon.
— I munnen! skrek mannen och bleknade. Nej, inte
i munnen utan i magen! Förbanningen börjar ja’ inte tro,
att det var ditt nösta, som råkat komma i grötfatet, och
som jag sväljde. Dra sakta i trån, så kan vi kanske härfva
upp’et.
Och så satte gubben sej gapande på sängkanten, och
hustrun ställde sig framför och började nysta till sig tråden
ur mannens innandöme. Det tog sig minsann ut liksom
ett duktigt trolleri.
— Härfva sakta, mor, för dä’ hvälfver sej i mej!
pustade gubben.
Men gumman räddade till sist sitt ullgarnsnystan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
