- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
479

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farliga saker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kristi himmelsfärdsdag kom mycket folk till kyrkan,
så att hela kyrkobacken var svart vid
sammanringningstiden.

När klockorna tystnat, gick en del in åt kyrkan, men
en stor mängd af oss stannade utanför, ty vi tyckte, som
sanningen var, att vi gärna kunde stå där i solskenet tills
orgelverket började låta.

Men det började inte, och till sist togo vi till att undra
hva’ i hundingen orgelnisten tänkte på.

Rätt hvad det var, kom prosten ut på sakristigtrappan
och skrek:

— Hafven I sett orgelnisten, mine käraste?

— Ja, gu’bevars, många gånger, men inte i da’!
svarade Per i Klynnan, som är en gycklejösse och en
framstående syndare i pastoratet.

Pastorn blef liksom stött och sporde ånyo:

— Jag menar om ni sett honom nyligen här?

— Nä, för all del! svarade vi alla.

Då vardt prosten än argare och tittade illa samt runkade
på hufvudet.

Så kom han bort till vår skock och frågade, om någon
af oss trodde sig till att ta’ upp ingångspsalmen efter
orgelnisten inte hördes af.

Men det vågade sig ingen på.

Prosten suckade samt gjorde sig redo att ånyo gå in
åt kyrkan, då vi i detsamma fingo höra rysansvärda skrik
och nödrop nerifrån garfveriet.

— Elden ä’ kanske lös! hojtade vi och rusade dit
allesammans och prosten med.

Nå, det dröjde, gualof, inte länge, förrän vi voro på
ort och ställe, men nå’n rök förnummo vi inte, utan bara
jämmerrop från bakgården och därför sprungo vi, förstås, dit.

Hvad tron i väl att vi fingo se? Jo, midt i den otäcka
garfveripyren låg orgelnisten och skrek och plumsa i en
sörja och i en stank, som det skall vilja en riktig
genomgarad garfvarnäsa till att tåla vid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free