- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
672

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två bofstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ä’ke det ena sakramenskade pojkar till att vara
oförskämda? Det är nästan en evinnerlig skam att bara vara
far åt dem, när de äro så fulla af rödglödgade synder, att
de kunna dikta och sjunga på det förskräckliga viset om
en af landsens fäder. Det var minsann inte underligt, att
grannhäradsborna blefvo besatta och gåfvo oss smörj, när vi
kommo dit upp på marknad efteråt.

*



Så har jag vidare ett annat inte stort bättre experiment
af dem att omtala.

Vi hade några söndagar å rad profvande orgelnister
här i socknen, hvilket var trefligt nog, fast det frestat
orgelverket utaf kattsingen.

Om den ene »profoljenisten» hade det sports, att han
skulle vara så vådligt granner att se uppå, att vi aldrig
skådat maken, och detta rykte förskräckte pojkarne, så att
de inte visste sin eviga råd. Ty de befarade naturligtvis,
att de inte skulle få ha sina flickor i fred, om han komme
att få platsen. Och det kunde de kanske inte ha så
orätt uti.

Nå, han kom på lördagen och gick, som vanligt är,
upp i kyrkan, och stämde verket och gjorde det perfekt till
dagen därpå.

Men hur pojkarne nu vändes med det, antingen efteråt
på kvällen eller när stöten på söndagsmorgonen öppnat
dörren för att otteringa, så hade några af dem kommit in på
läktaren och till orgelverket, på hvilket de med någon slags
fin, lång och hufvudlös spik böstat ner två eller tre
trampor i pedalen, di kallar’n, eller det där verket, som
orgelnisten sparkar uti, när det skall låta starkt och fylligt.

Så kom söndagen, och kyrkan blef, förstås, proppande
full innan samringningen. Den vackre satt på sin höga
pall samt såg fin och vådligt prudentlig ut, och flickorna
vände sig om och sträckte halsarne och tittade och myste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free