- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
673

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två bofstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och blurade och snörpte med mun och rodnade såsom de
bruka göra, när de tänka lägga ut giller för en stackars
oskyldig karl. Och vacker var orgelnisten, det är inte tu
tal om det, rödletter och ljuslagd och trindvuren som en
liten apostel.

Så kom pastorn ut i altaret och skulle döpa ett barn,
gubevars. Och det gick ackurat sin gilla gång, ända till
dess han fått fatt i det lilla pyret, och skulle gifva det
namn. Då blefvo vi förstås alla nyfikna och skulle höra
efter hvad Sven i Mogården — för det var hans barnunge
— skulle kristna flickan till.

Just vid det momanget tänkte orgelnisten, att han skulle
gifva den gamle tramparn en liten väckare, ifall han gått
undan, och så ringde han något föga på honom.

Orgeltramparn stod naturligtvis utanför sitt bås i
tornförstugan och snusade med pojkarne, och när dessa fingo
höra pinglandet, blefvo de tvärt tjänstvilliga och sa’ med
en mun:

— Kors för tusingen, nu vill han ha väder! Vi ska’
hjälpa er ett grand!

Gubben hann inte hålla dem tillbaka och säga att de
skulle vänta tills det ringde därnäst, förrän pojkarne vräkte
sig på tramporna och knyckte ner dem i ett tempo.

Många spektakel och stollaforor har jag varit med om
i min dag, men knappast något besattare än detta.

Det var just, som sagdt, i samma vefva, som pastorn
fått fatt i en tös för att gifva henne namn, då orgelnisten
ringde, och precis som pastorn doppade ner näfven i
dopfunten, började orgelverket illhoa som om domen kommit.

Det var en grof dunderbas och en något finare, men
de stämde inte med hvarandra, utan det lät sämre och inte
bättre än ett sprucket bälgaspel eller dylikt.

Pastorn blef verkligen så förskrämd och altererad, att
det var på ett hår när han tappat den lilla flickan, och han
skulle bestämdt gjort det, om inte stöten, som stod bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free