Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen haft sitt finger med i detta
vanda-listiska verk.
Ändringarne följa i tidens spår. När
dessa rader nedskrefvos i Juni, 1899,
kunde man ej längre skylta derstädes,
och om indianmodern Ampato Sapas
ande, hvilken ansågs hafva bebott Spirit
Island för ett eller två århundraden,
hade någon besittningsrätt till ön, måste
hon då varit tvungen att göra sina
anspråk gällande eller flytta till en annan
vistelseort, innan de ödsliga klipporna
blefvo helt och hållet bortsprängda. De
då lefvande indianerna trodde att hon
gömde sig i bergsklyftorna i vackert
våder och endast visade sig, då
elemen-terna voro i strid med hvarandra.
För en kort tid sedan nedbröts en del
af fördämningarne vid St. Anthony
fallen af den för tillfället ovanligt starka
vattenforsen, hvadan en arbetsstyrka
genast beordrades att borra och spränga
bort Spirit Island för att med de
sålunda erhållna stenblocken reparera och
återställa dammen i sitt forna skick.
Den skada som denna gång vederfors
dammen blef såledeS den ursprungliga
orsaken till Spirit Islands försvinnande,
och efter det den kommit helt och hållet
ur sigte, så fins intet mer qvar af
fallets primitiva utseende. Någon vidare
skada å vattenkraftsförbättringarne vid
iallet har likväl icke egt rum, sedan
den händelserika tid, för ungefär trettio
år sedan, då tunneln mellan
Nicollet-och Hennepin-öarne bröts lös och förde
med sig ett sågverk och en mjölqvarn,
som stodo vid kanten af den senare ön.
Den första hvita qvinna, som besökte
St. Anthony-fallen, var Mrs. Goodwin,
hustru till kapten Goodwin af Förenta
Staternas femte infanteriregemente.
Hon gaf 1829 en trogen beskrifning
öfver fallets skönhet.
Fredrika Bremer, vår aktads och
frejdade landsmaninna och
novellförfatta-rinna, var troligen den första
skandinav och utan allt tvifvel det första
skandinaviska fruntimmer, som betraktade
St. Anthony-fallen, detta naturens
sublima skådespel. Det var år 1850 som
hön hedrade denna plats med ett besök.
Hon anlände med ångbåt till St. Paul,
som då knappast var aderton månader
gammalt, men icke desto mindre hade
en befolkning af 2,000 innevånare. Så
fort som ångbåten hade lagt till,
emot-togs hon af territoriet Minnesotas
guvernör, Alexander Ramsey, och hans
unga fru, hvilka vänligen inbjödo henne
att gästa deras hem. Hon stannade hos
dessa gästfria menniskor, och efter att
hafva tillräckligt sett sig omkring på
platsen företog hon i sällskap med Mr.
Ramsey en resa till det tio mil aflägsna
St. Anthony för att beskåda de
storartade vattenfallen. Mr. North, jemte
flera andra, som skulle visa henne alla
de märkvärdigheter, hvarpå platsen har
ett sådant öfverflöd, hade de största
svårigheter, att på en flytande bro, som
bildades af de i floden förbiseglande
stockarne, hjelpa henne öfver till
Nicol-let-ön. Detta var då det enda
kommunikationsmedel, som stod till buds
för att kunna komma öfver till ön.
Färden var äfventyrlig, men Fredrika,
van att se faran stint i synen, lät icke
förskräcka sig. Allting gick också
lyckligt. Hemkommen om aftonen till
Mr. North, hos hvilken Fredrika
Bre-mer gästade, beslöt sällskapet efter
dagens mödor och besvärligheter förströ
tiden med musik och sång, och då
Fredrika Bremer anmodades spela och
sjunga, svarade hon, att hon sjöng
“endast för Gud och små barn.”
Fredrika Bremer besökte äfven
Min-nehaha, fransmännen i Little Canada
samt indianerna i deras wigwams. Vid
ett af dessa besök i Black Dogs by
aftecknade mamsell Bremer höfdingen
Mazah-rota (Grå Jernet) och en ung
qvinna, Moch-pe-da-ga-wen
(Fjädermolnet), öfver hvars skönhet Fredrika
entusiastiskt utbrister: “Hon är så
strålande, så ovanligt skön att hon
bok-slafiigen sagdt upplyste hela rummet när
hon inträdde.”
När Fredrika Bremer betraktade det
vilda och obebygda landet, der den
ves-tra delen af det kosmopolitiskt bullrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
