Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor dumhet. De öfvertalade min nevö
att följa med, och nu är han död. Låt
dem denna gång sjelfva lida följderna
af sina handlingar. Jag vet hvar jag
skall finna två andra af dem; om du
släpper mig ut skall jag föra dem till
dig och du må döda dem såsom de
för-tjena, eller befria dem om du behagar.
Om du dödar dem, blir jag glad, om du
låter dem gå, blir jag ledsen. De borde
ej tillåtas att bringa hela nationen i
vanrykte och besvärlighet.”
Öfverste Snelling, som hade stor tillit
till Sioux-karakteren, biföll förslaget
och frågade:
“Hur snart kan du vara tillbaka med
mördarne?”
“Vid solnedgången i morgon qväll,”
svarade Örnhufvudet, “vill jag föra dem
till din dörr, och om jag kommer
ensam får du gifva min kropp till
Chip-pewas.”
Solen stod högt på himlen då
Örnhufvudet med bössan i hand, knif och
tomahawk i bältet begaf sig i väg. Det
var 60 mil mellan fästet och Batture aux
Fievres, dit han ankom tidigt påföljande
morgon, efter att hafva hvilat en eller
ett par timmar i skogen. Han gick
direkt till den hydda, i hvilken
Sagando-shee eller The Englishman, som han
äfven kallades, fader till Toopunkah
Zege, bodde. Familjen var redan
uppstigen och mördarne höllo just på att
med glädje och stolthet omtala sina
bragder, då Khoyapa inträdde.
“Du har handlat som en hund,” sade
den gamle till Toopunkah Zege, “och
så har du,” tilläde han, vänd till den
andre mördaren, som äfven befann sig i
hyddan. “Andra måste dö för hvad ni
hafva gjort, och det är bättre att edra
lif tagas än andra skola dö för edra
dårskaper. Det finnes ej uslare män än
ni i vår nation. Jag säger eder: Ni
måste dö! Stigen upp och följen mig
som män, eljest dödar jag eder som
hundar der I sitten!”
Så sägande spände den gamle hanen
på sin bössa och drog tomahawken ur
bältet. Qvinnorna skreko och bannade
4—
och The Englishmans panna mulnade,
men ingen vågade göra motstånd, ty
Örnhufvudets anseende inom hans
nation var stort. Toopunkah Zege sjelf
visade ej ringaste tecken till olydnad.
Han steg genast upp och gaf
Örnhufvudet ett rep och framsträckte sina armar
för att bindas. Sedan han bundits,
tillsade han sin fader att sticka hvassa
eksplintar genom den muskulösa delen af
armarne på det att amerikanarne måtte
se att han ej fruktade smärta. Fadren
uppfylde hans begäran utan att säga ett
ord.
Den andre brottslingen deremot var
darrande och blek samt tycktes helt
upp-gifven af förskräckelse och lät sig
un-dergifvet bindas.
“Nu,” sade Örnhufvudet, “marsch!
Gån före mig och det fort, ty ni måste
dö vid det amerikanska fästet före
solnedgången, och det är lång väg dit.”
På aftonen samma dag anlände
Khoyapa enligt löfte till fästet med
fån-garne.
“Fader, här äro de,” sade han till
öfversten, “tag dem och döda dem, och
om det ej är nog för mitt folks säkerhet,
tag äfven mitt lif; jag är villig att gifva
det.”
Den hvite höfdingen svarade
Khoyapa, att från den stunden var han fri,
och förärade honom en frikostig gåfva,
hvarefter den gamle drog sig tillbaka.
Chippewas tillkallades genast och
fån-garne öfverlemnades till dem, dervid
höfdingen Flat Mouth uti ett tal till
öfversten yttrade bland annat, att
all-denstund endast två af hans folk blifvit
dödade och två af mördarne redan fått
umgälla detta med lifvet, och deras sed
ej fordrade mera än lif för lif,’ och
all-denstund Siouxs voro en stor och
mäg-tig stam, af hvilken han fruktade hämd,
ville han ej fordra mera blod.
Då reste sig Little Soldier med
gnistrande ögon. Han var en liten man
till växten, nästan dverg, men väl bygd,
qvick, stark och storsinnad, samt
ansågs för den tappraste och oförvägnaste
krigare vid Sandy Lake. Hans broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
