- Project Runeberg -  Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi /
48

(1899) [MARC] Author: Alfred Söderström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var det som dödades föregående år vid
“mördarepålen.”

“Vår fader med den flata munnem
säger att han är nöjd,” sade Little
Soldier. “Det är ej jag. Vi hafva fått lif
för lif, som han säger, men jag är
ändock ej tillfredsstäld. Denne man
(pekande på Toopunkah Zege) sköt min
broder förlidet år och solen har ännu
ej gått ned två gånger sedan ha/n äfven
sköt min hustru. Den andre var
honom behjelplig. De förtjena att dö,
och dö skola de.” “Hoh!” tillropte han
fångarne, menande att de måste dö.

Toopunkah Zege var genast färdig
och började sjunga sin dödssång. Den
andre fången, kallad Split Lip, emedan
han var harmynt — en man med ett
vederstyggligt, motbjudande utseende,
känd af de hvite som en stor tjuf och
skälm — var deremot en feg stackare,
som började gråta och ömkligt bönfalla
den kommenderande officeren att rädda
hans lif, ty han hade ej dödat någon
eller gjort något ondt, sade han.

Toopunkah Zege upphörde med sin
sång och afbröt honom med harm:

“Du ljuger, hund! Fege stackare!
gamla käring! du vet att du ljuger. Du
vet att du är lika skyldig som jag. Var
lugn och dö som en man. Dö som jag.”

Hvarefter han bortvände sitt ansigte
med största uttryck af förakt samt
återtog sin sång och gick stolt framåt,
släpande ynkryggen, med hvilken han var
sammanbunden, med sig. Toopunkah
Zege var en ung man, ej mer än 20 år
gammal, en hjelte på sitt vis, med ett
ståtligt och fördelaktigt utseende, hvars
öde väckte medömkan bland de hvite.

Ankomne till afrättsplatsen tillsades
fångarne af Chippewas att springa för
lifvet. Gevären aflossades och Split Lip
föll död på stället. En kula afklippte
repet med hvilket de voro
sammanbundna och Toopunkah Zege, fastän
genomborrad af en kula, sprang som
om han varit oskadd. Ett glädjerop
hördes från de i buskarne gömda
Siouxs. Ett ögonblick till och deras
hjelte var räddad. Little Soldier, hvars

bössa första gången klickat, spände åter
hanen, sigtade, och en kula från hans
välrigtade gevär sträckte Toopunkah
Zege på 150 yards’ afstånd död till
marken.

Den fege Split Lips döda kropp
betraktades med förakt af såväl Siouxs
som Chippewas, men den modige
Toopunkah Zeges deremot bevisades
aktning och vördnad och hans lik
öfver-höljdes af hans fiender med en ny filt.

Öfverste Snelling sökte förhindra alla,
öfver hvilka han egde någon myndighet,
att deltaga i dessa vederstyggliga
scener, men han lät indianerna hafva sin
fria vilja och handla efter eget
godt-finnande, såsom deras sed bjöd. Han
tillsade Chippewas att de döda
krop-parne måste bortskaffas, hvarpå de
fattade liken i hälarne, släpade dem till
branten och nedkastade dem i den
närbelägna floden från en höjd af 125 fot.

För en längre tid efter dessa hämdelser
visade sig inga Siouxs vid fästet. De
voro högst förbittrade på agenten och
kommendanten; det talades mycket dem
emellan om att hämnas, och man
fruktade en tid allmänt ett indiankrig. Men
antingen de insågo det rättvisa i hvad
som skett, eller visste att de hvites magt
var allt för stor, nog af, indianerna
för-höllo sig lugna.

Öfverste Snelling har äfven blifvit
skarpt klandråd af åtskillige hvite för
att han denna gång begick ett stort
misstag i det han uppoffrade fyra Siouxs
lif för två Chippewas, ett misstag som
uppväckte ett dödligt hat hos Siouxs,
såväl mot Chippewas som mot
soldaterna vid fästet, och som sedermera
kräfde blod. Det antages att för denna
fästningskommendantens blunder
mången Chippewa-skalp fick lemna sin af
försynen bestämda plats, och att
mången soldat, som troddes hafva rymt eller
deserterat från fästet, i stället blifvit
dödad af hämdfulla Siouxs och liket
un-dangömdt.

En del af befästningarne äro för länge
sedan nedrifna och de gamla baracker
som ännu stå qvar äro tomma, förfallna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/saminneapo/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free