Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legislaturmedlem för att underrätta
honom om, att folket öfver hela staten
önskade att se Nelson sänd till senaten.
Ingen kunde ana att han var D. L.
Smith, en infödd amerikanare och
“SENATOR SWANSON.”
Minneapolis-bo. Hans svenska
brytning var fullkomlig och de som hade
reda på rätta förhållandet hade, liksom
Smith sjelf, rolighet i långa banor. Det
var under denna senatorsstrid som
Smith utförde sitt första och mest
omfattande dialektarbete, hvilket gaf
honom ofvannämda titel. Han har sedan
dess nyttjat sin dialektoriska
qvaliflka-tion till sin egen fördel samt för att
roa sig sjelf och många andra.
Han besökte St. Louis under
republikanska konventionen i 1896 i sällskap
med Minnesota-delegationen och blef
der presenterad som senator Swanson
till Mark Hanna, Platt, Depew och
flera personer af nationel ryktbarhet.
Presenteringen åtföljdes naturligtvis af
åtskilliga kommentarier. Smith är
fortfarande Minneapolis-bo. Han är till
yrket byggmästare, har till specialitet
att uppföra “elevators” och har kontor
å Third Street south. Han var född i
Rome, Wisconsin, 1861. År 1886
flyttade han till Redfield, South Dakota,
och i Oktober 1893 till Minneapolis.
Smith är af tysk härkomst, hans farfar,
John Smith, och hans moders föräldrar
kommo till Amerika från Tyskland.
* * *
Redan i äldre tider gjordes åtskilliga
försök att förena de båda
tvillingstäderna till en enda stor stad, under en
gemensam stadsstyrelse, men alla
försök att uppnå detta mål strandade på
omöjlighetens blindskär, der
Minneapo-lis-patrioters motvilja utgjort de
farligaste bränningarne. Den i alla fall
sublima tanken att förena Minneapolis och
St. Paul till en stor stad under namnet
“Paulipopolis” (?) eller “Minneapaulis”
(?) framträdde likväl som starkast i
början af år 1879, då tidningen
“Pioneer Press” erhöll en massa “bref” och
“uppsatser” rörande denna fråga. Bill
King, som alltid förfäktade
Minneapolis’ enskilda intressen, tyckte då att
bästa sättet att lösa problemet vore att
flytta kapitolium i St. Paul och
universitetet i Minneapolis till en punkt midt
emellan de båda städerna och sedan
skulle resten nog gå af sig sjelft.
Senaste försöket att förena de tu till
en stad under namnet “Minnepaul” (?)
egde rum i Januari 1898, då
handelskammaren i St. Paul författade
resolutioner, som förklarade att tiden nu var
inne för att åstadkomma en
sammanslutning och komiteer tillsattes å
hvar-dera platsen för att dryfta frågan i
gemensam konferens. Resultatet blef
likväl det gamla.
På samma gång som denna sak
gif-vit anledning till mången allvarlig
betraktelse, så har den äfvenledes varit
upphofvet till skämtsamma reflexioner,
synnerligast från våra mest egenkära
Minneapolisbor. Till och med vår lille
poetiska “Otto” (Otto Anderson) har
ej kunnat låta bli att drifva lite smått,
ty i sin visa om “Minnie och Paul”
sjunger han till sist:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
